Separatistångest

Jag är tillbaka i Malmö efter vad som känns som sommarens sista vecka i Jönköping. Kanske är det därför jag känner mig lite extra tom och sorgsen i kväll? N och jag struntade i att göra seriösa saker och bara umgicks i stället. Det var det värt. Kvällspromenader vid klockan 23, Conan O'Brien vid midnatt och sedan lite datoriserande och NHL 06 på det. Så skönt. Kanske borde jag pensioneras eller repareras, men det lugnet är allt jag behöver för tillfället. Det var svårt att lämna.


Utsikt från tåget strax utanför Lund, komplett med fingeravtryck på fönstret och allt. Det var intressant att åka tåg på en fredag. I bistron satt två par i femtioårsåldern och fyllnade till med en massa småflaskor sprit framför sig. Mannen i kassan var road när en i sällskapet klagade på att flaskorna med whisky var slut. "Ni har ju rätt många på bordet framför er." Skulle inte hända på en måndag. Jag var sugen på att halsa en 50 cl-flaska med vin, men präktade loss med en yoghurt och ett päron i stället.

I mitt hus mötte jag den äldre damen som bor under mig. Hon har varit svårt sjuk hur länge som helst men brukar ändå köra om mig med sin rullator. I kväll hade hon gått ända från Stortorget. "Jag och en väninna hade gått dit för att se någon som skulle joddla. Men det kom aldrig någon och joddlade. Så vi gick hem." (Det är alltså Malmöfestivalens sista kväll. Joddlare är vanligtvis sällsynta på Stortorget, vad jag vet.) Hon är piggare än jag. Pension nästa.