Jag gillar verkligen the Shins, men jag lyssnar sällan på dem. Märkligt det där. Idag föll jag dock handlöst när Pink Bullets från Chutes Too Narrow letade sig ut ur högtalarna. Ojojoj.
Since then it's been a book you read in reverse
you understand less as the pages turn
or a movie so crass
and awkardly cast
that even I could be the star.
fredag, augusti 10, 2007
The years have been short but the days were long
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det är lustigt för jag gillar verkligen också the shins. men jag hör nästan aldrig vad de sjunger, och något texthäfte har jag inte. men melodierna är ljuvliga. och i detta fallet räcker det faktiskt.
internet, babe! för texterna alltså. men du har rätt, det räcker med melodierna och hela stämningen som uppstår.
Skicka en kommentar