Emo

Okej, jag är inte världens mest lättsamma människa direkt. Det är ingen hemlighet. Med risk för att låta otroligt klyschig och patetiskt storslagen så är det musiken som ständigt räddar mig. Den här veckan har så skilda saker som Sisters of Mercys mäktiga Under The Gun, Happy Mondays sludder, Bluetones innerliga och välformulerade pop och Rock The Casbah på KB:s dansgolv i natt agerat livbojar. Och i kväll vankades det gospel, då J och några av hennes vänner under helgen deltagit i en gospelworkshop och skulle visa upp resultatet i Johanneskyrkan. Jag har alltid varit svag för gospel, tårarna brukar börja rinna som på kommando så fort en kör stämmer upp i Go Tell It On The Mountain (till och med sångnumren i En Värsting Till Syster gör mig gråtmild!) I kväll blandades min allmänna larger than life-gospelkänsla med stolthet över J på scenen och mina ögon var knappast torra. Givetvis sjöngs Ain't No Mountain High Enough och det slog mig att det måste vara en av världens tryggaste låtar. Hett va? Men trygghet är allt jag söker hela tiden, överallt. Så jag tycker mycket om Ain't No Mountain High Enough.

If you need me call me
no matter where you are,
no matter how far (don't worry baby)
just call out my name.
I'll be there in a hurry
you don't have to worry.

Cause baby there
Ain't no mountain high enough
Ain't no valley low enough
Ain't no river wide enough
To keep me from getting to you, babe.

Jag tycker också mycket om Tammi Terrells röst. Några månader efter den här videon spelades in kollapsade Tammi på scen och fördes till sjukhus, där det visade sig att hon hade en stor tumör i hjärnan. Ett par år senare dog hon, 24 år gammal. Det är inte rättvist. Och klockan är alldeles för mycket på natten för att jag ska orka tänka på det.