Snart är det över

I natt var det en sådan hisnande stjärhimmel som det bara kan bli här ute i skogen där inget ljus kan störa. Sådana syner får mig att aldrig vilja lämna landet. Sedan finns det annat som får mig att vilja återvända till stan nu, nu, nu.

Nyårsaftonen tillbringas här hemma på grund av sjuk kille i Jönköping. Trist men sant. Hittills har jag promenerat långt i rimfrost och blek sol, vilket kanske är mitt favoritväder på vintern. I kväll ska jag dricka en massa, kanske kolla på När Harry Mötte Sally och fira lite via telefon.


Vid millennieskiftet firade min kära vän S och jag tolvslaget på sjön man kan se ovan. Isen var så tjock att ungefär 20 personer kunde stå där och smälla raketer och till och med fixa en brasa. Jag skjutsade S dit på spark och hon höll låda på sitt underbara sätt tills en av killarna där tittade på henne med beundrande blick och sa "och vem fan är du då?" När vi skulle hem igen, ganska runda under fötterna, hade det blivit plusgrader och sparken gick långsamt, långsamt. Men datorerna fungerade och elen fanns kvar. I natt ska jag inte stå på isen, ty den existerar bara fläckvis och är två millimeter tjock. Otroligt vacker är sjön likväl.