Vad jag älskade 2007: i stället för böcker och film: tv

2007 har inte varit något läsår för mig. Efter de nästan chockartat bra läsupplevelserna som The History of Love av Nicole Krauss och maken Jonathan Safran Foers Extremt Högt och Otroligt Nära innebar i början av året har det bara gått utför. Jag minns Maria Svelands Bitterfittan som en riktigt bra, jobbig bok och njöt givetvis av att säga adjö till Harry Potter (även om sista delen absolut inte slår del fem och sex. Lite för mycket socker. Jag föredrar salt.) I övrigt har jag varit alldeles för fast i realismen för att kunna fly in i böcker. Tråkigt men sant.

När det gäller filmer har jag däremot sällan sett så många som jag gjort i år. Videomix borde faktiskt börjar sponsra N och mig snart. Av de filmer jag sett har inte så många varit varken nya (jag går inte på bio) eller minnesvärda. De har mest varit sköna tidsfördriv och välbehövliga utflykter från livet. De jag kan rekommendera är helt klart Darling - den första svenska filmen jag gillat på 100 år - och amerikanska Little Children. I övrigt har det mest blivit komedier av varierande fånighetsgrad. Jätteskönt, faktiskt.

Det fanns en period i våras då jag till min stora förtvivlan inte ens klarade av att titta på tv. Det var på något sätt droppen, eftersom jag verkligen älskar att se bra tv. Tur då att den bästa tv-serien på lång tid inte började sändas förrän i höst. Jag talar givetvis om Studio 60 on the Sunset Strip. Som stort fan av The West Wing hade jag på känn att även denna Aaron Sorkin-serie skulle falla mig i smaken. Om den gjorde! Dialogen, stämningen, karaktärerna och humorn - tillsammans blir det så tillfredsställande! Jag längtar ständigt till nästa avsnitt.

Värd att nämna är även Dexter, serien om en rättvis seriemördare i läskiga Miami. Bör man bli oroad över att man ganska ofta tycker att han tänker kloka saker om livet?

Annars har jag under 2007 fått vinka adjö till flera av mina mest älskade serier. Det blev Luke och Lorelei till sist i Gilmore Girls, vi fick se alla dö i Six Feet Under och Jimmy Smits blev president i The West Wing, med Alan Alda som värdig motståndare. Jag lipade i samtliga avslutningsavsnitt. Åh, jag saknar Lorelei, Brenda, CJ, Rory, Nate och Josh hemskt mycket redan. Min bokhylla längtar efter DVD-boxar.

Jag gillar förresten kretsloppet inom tv-världen:

Josh Lyman i West Wing blir Danny Tripp i Studio 60...

...och David i Six Feet Under blir Dexter (båda sysslar med lik, fast på olika vis.)