Don't speak

Idag kan jag inte prata alls. Skolsyster sa till mig att gå hem, för om jag viskar förstör jag stämbanden ännu mer. Börjar själv inse att den här dagen inte kommer att fungera, eftersom mina kollegor är sjuka och jag kommer att vara själv med barnen i eftermiddag. Jag blev så besviken på min chef när jag berättade för henne att jag nog bör gå hem. Hon log lite överseende och sa: "Tja, vikarien på X kan kanske stanna längre, du kan ju prata med henne." Jo, problemet är ju bara att jag inte kan prata alls. Eftersom jag blir ynklig när jag mår dåligt och därmed har nära till gråten, kunde jag inte svara henne alls, inte ens med en viskning. Som till exempel: "Ursäkta, är det inte du som är chef här? Jag visste inte att jag hade ansvar för att fixa vikarier."

Det är verkligen som skolsyster sa till mig: "Du måste ta hand om dig själv, för det är sannerligen ingen annan som gör det."