En kommentar på (den svenska) säsongens första avsnitt av Gilmore Girls: jag ska spela in reprisen och se om när Rory, iklädd en herrkostym to die for, förför Mr. Gorgeous and Untouchable, Logan Huntzberger, med ärligt rakt-på-sak-snack och en flaska champagne. Jag ska se det om och om igen.
Det är min form av terapi.
söndag, oktober 23, 2005
Go Rory
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej love. Jag läser Linda Skugges dagbok från 1991 - 1993, och är efter en början av tveksamhetskänslor helt inne i den. Och jag tänker på dig väldigt mycket när jag läser den, det känns som om du måste läsa den...
Måste också skriva om Hawaii, Oslo. En sådan härlig undergångsstämning genom hela filmen, historier som flätas samman och skådisar som gjorde (ja just gjorde) repliker så att jag bokstavligt talat började rysa...
Igår såg jag ett inslag om att Per Elofsson skulle lägga skidorna på hyllan och tyckte att det var så tragiskt att jag nästan började gråta... insåg då att jag nog är lite för labil för tillfället...
Hade. /S
hm, jag som avskyr linda skugge...fast det är klart, i sina dagböcker är hon ju yngre och hon var ju mer sympatisk innan hon fick barn och blev en kategorisk, oempatisk högermänniska.
hawaii, oslo, däremot, den vill jag se! kram
Skicka en kommentar