Jag som Jack Killian

Minns ni tv-serien En Röst I Natten? Jack Killian? Klart att ni gör. Den gick på söndagskvällarna när man var liten och jag kunde riktigt längta efter den. Te och rostat bröd framför tv:n, den sista utposten innan det var skoldag igen. Jag var ganska kär i Jack också. Såklart. Han var ju en untouchable på många sätt, redan då var det den typen av män jag föll för.

Jag sitter och väntar på ett telefonsamtal, så jag tänkte skriva lite under tiden. Klockan är strax efter tre och jag har haft en bra kväll. Den började i och för sig med att jag skulle ta min cykel på innergården och inte kunde hitta min cykel på innergården. Jag antar att den har blivit stulen. Jag orkade inte ens bli upprörd, men det blir jag säkert imorgon. Eller på måndag kanske. Promenerade istället till Ölkaféet med öppen jacka och andades in den lätt ljumma kvällsluften. Det var fint. På Ölkaféet väntade B med några av sina vänner. Vi skulle samlas för att vinka av två av dem som åker till Kina imorgon. Himmel vad overkligt. Skönt att jag själv bara ska vakna och kolla på Buffy, inte packa och bege mig till flygplatsen. De är äventyrare, det är inte jag. Jag är raka motsatsen. Jag åker knappt ens till Lund.

Ett tag kunde jag knappt fokusera på något annat än de pommes fritesen som B beställde på Ölkaféet. De doftade så gott och var så goda att jag hade kunnat hetsäta dem på tre sekunder. Jag hejdade mig och smakade bara några stycken. Små, små delar av himmelriket.

Ja, sedan skulle det dansas och det skulle det först göras på KB, men jag sprang bort till Retro för att se vad som hände där och där visade det sig vara popklubb, så jag hämtade de andra och så gick vi dit istället. På vägen in möttes vi av She Bangs The Drums och det är alltid ett gott tecken. Jag och D poserade för S och han tog fina bilder på oss där vi såg ut som allvarliga kulturarbetare. Egentligen är vi kommunalt anställda båda två. Väldigt oromantiskt.
På miniatyrdansgolvet i källaren var det så varmt och fuktigt att mitt hår växte tre storlekar och snurrade ihop sig till korkskruvar. Vem behöver locktång när man kan gå och dansa i Retros källare? Vi dansade lite och pratade om snuskiga ord som finns. Folk droppade av och till sist var det bara jag och B kvar av gänget. Vi försökte dansa lite och jag stirrade på en annan untouchable, sedan gick vi hem.

Jag har haft klänning på mig och inte känt mig obekväm. Inte som om jag vore utklädd. Trevligt.

Nu lyssnar jag på Doves och väntar.

Godnatt Sverige, var ni än är.