Det finns inget fint med tisdagar. Baksmällan efter helgen hinner aldrig komma på måndagen, utan väntar alltid till dagen efter. Tisdagar är oromantiska och omagiska. Tisdagen är veckodagen jag måste stiga upp så tidigt att jag är vanvettigt trött hela dagen. Tisdagen är veckodagen jag oftast har ont i huvudet eller magen eller mår illa. Jag är alltid röd om kinderna av trötthet. Jag är alltid som fulast på tisdagar. Trots att det är min kortaste arbetsdag på veckan känns den längst för att den är så stillastående.
Solen lyser inte upp en tisdag. Inte ens vårkänslor räddar en tisdag.
Det enda som är bra med tisdagar är att man får åka till Stars Hollow klockan 20. Så jag drar nu.
tisdag, april 25, 2006
Tisdagens öde
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
tisdagen är min hatdag i veckan. då känns det som att man jobbat i en evighet men så är det en ännu längre evighet till helgen...
tisdagen är en bra dag för mig. jag har sovmorgon och går inte hemifrån förrän vid 10. sen kommer jag iofs hem halvnio också... men det är ändå så skönt att liksom få sova, nästan, så länge man vill. /frida
hat, hat, hat. hade jag, som frida, inte börjat förrän 10 hade jag nog älskat den i alla fall lite.
Skicka en kommentar