Småland revisited

Det är långfredag och jag är hemma hos mina föräldrar. Sitter framför datorn i lediga byxor och en gammal Atomic Swing-tröja som fortfarande håller ihop trots att den är 13 år gammal. Försöker att inte småäta hela tiden, samt att inte fastna totalt framför VH1.

Jag åkte tåg hem igår tillsammans med Radio Dept:s nya skiva, Pet Grief. Jag tror att min önskan att krypa ihop inuti en högtalare har blivit uppfylld. Ljudet omslöt mig så mycket att jag till och med missade att SJ bjöd på kaffe och godis. (Jag åkte första klass för första gången i mitt liv - det var samma pris som andra klass - och satt för mig själv i en fåtöljliknande stol med lurarna i öronen.) Johan Duncanssons loja röst är inte av denna värld, lite av en själslig knock-out, faktiskt. Jag älskar textraden he's got the worst taste in music, if I didn't know this I'd lose it i svartsjukelåten Worst Taste In Music. Det skulle trösta mig lite också, om min föredetta hade träffat en tjej som gillade "det som spelas på radion just nu."

Jag och B diskuterade det där med musiksmak när vi fikade i veckan. Någon hade sagt till henne att ens partners musiksmak inte spelar någon roll, det skulle hon märka när hon väl "träffade den rätte", ungefär. Vi tyckte båda att detta var bullshit - det är ungefär som att säga att det inte är så viktigt att ens partner kan andas. Om musiken genomsyrar ens liv totalt skulle det ju vara vansinnigt trist att vara med någon som stod helt oförstående till varför man börjar gråta när I'd Rather Dance With You Than Talk With You spelas på dansgolvet eller när Claire i Six Feet Under sjunger med i Death Cab For Cutie.

Nej, jag ska inte jaga upp mig. Jag har ju semester.