B + B = Sant

Mina föräldrar ska sälja sina kor. ”Att sälja sina kor” innebär att man säljer dem till slakt, för i vårt samhälle finns det ingen annanstans att göra av gamla kor. Min mamma är upprörd över det såklart, men värst är det för pappa. Han är tydligen mycket ledsen. Det är en egenskap jag uppskattar mycket hos min pappa; att han är så känslig. Att han, trots att kornas slakt innebär att han inte längre kommer att behöva stiga upp innan soluppgången, mjölka korna, jobba åtta timmar, komma hem och mjölka korna igen som han gjort de senaste 30 åren, är ledsen snarare än lättad. Han har ju umgåtts med de här djuren varje dag. Han har en relation till dem alla. Och nu kommer de inte att finnas där mer. Jag kan själv inte ens förmå mig att tänka på den där lastbilen som kommer och hämtar upp dem på tisdag morgon klockan nio.

Nu kommer mamma och pappa att ha mer tid för andra grejer och för varandra. Det får mig att tänka på hur de träffades. Mamma berättade det för mig någon gång tidigt i våras när jag var ganska kärlekskrank och frustrerad, på tal om hur otippat det hela var.

Året var 1975. Mamma var ute och dansade på det lokala danshaket hemma. Hon var på den tiden något av en partygirl, för att uttrycka det milt. (Så uttrycker hon det inte själv – det är min kusin, som på den tiden var lättimponerad tonåring, som har skvallrat.) Hon stod i baren och hängde när en lång man kom fram och frågade om han fick köpa en cigarett till henne. Mamma tyckte ganska direkt att han såg ut som en tafatt tönt, eftersom han hade skor gjorda av manchester på sig. Men okej, tänkte hon, en cigarett kan man alltid tacka ja till. Så pratade de hela kvällen, dansade lite och mannen, som så småningom skulle bli min pappa, erbjöd sig att följa henne hem. På vägen berättade mamma att hennes tv var trasig och att det var jobbigt eftersom hon inte kunde följa sin favoritserie. Sedan blev det ett ganska snabbt farväl vid dörren och mamma tänkte inte så mycket mer på honom. Några dagar senare ringde det på dörren och där stod den pappa igen. ”Jag tänkte att jag skulle laga din tv”, sa han. Mamma blev ganska paff, och, tror jag, lite intresserad. Mod är alltid imponerande och intresseväckande. När tv:n var lagad ringde han henne (han måste ha fått hennes nummer någonstans på vägen) och hon bjöd hem honom på fika en kväll. Hon hade gjort i ordning ett stort fat med smörgåsar och han åt upp allihop. Han var ganska tyst, men välvillig. Mamma pratade säkert sig sönder och samman, precis som jag skulle ha gjort i samma situation. Sedan fortsatte de att umgås och mamma har berättat att hon föll för hans stora lugn och hans goda hjärta. Alla runt omkring henne var mycket förvånade över att hon valde en man som hade planer på att ta över sina föräldrars gård; en lantis, helt enkelt. Men själv kände hon att det var ditåt hon egentligen varit på väg hela tiden.

Efter ett par år kom jag; på många sätt en blandning av de båda.

Det är en fin och ganska rolig historia, tycker jag. Jag är imponerad av att min blyga pappa vågade gå fram till och uppvakta min väldigt oblyga mamma. Och av att min mamma kunde se vad som fanns där bortom manchesterskorna.