I can't live, with or without you

Men man har ju en hjärna också. Och med den kan man ju räkna ut att även om det känns som om jag vill vara tillsammans med honom alltid och föda honom tjugo barn, så är det bara som det känns just nu och inget att ta fasta på. Jag vet att jag vill vara ensam också, ofta, mer än som vore möjligt om vi bodde ihop. (Att inte tala om sedan vi fått tjugo barn.) Om man alltså tar till hjälp den hjärna man har, då behöver man inte gå på så lättgenomskådade inresesekretoriska anslag mot ens oberoende.
När jag använder mitt förnuft kan jag för övrigt inte alls inse varför man just ska bo tillsammans. Varför ska man äta tillsammans och sova tillsammans när det finns så mycket roligare saker man kan göra tillsammans?

Jag läser om Gun-Britt Sundströms roman Maken och blir så inspirerad. Boken är skriven 1976 och är både tidstypisk (det vill säga, härligt feministisk och öppen för nya tankar) och ständigt aktuell. På Wikipedia beskrivs den som en "oromantisk roman om tvåsamhet" och det stämmer ganska bra, om man med oromantisk menar realistisk. Boken handlar om Martina och Gustav, medvetna studenter i Stockholm, som träffas, blir kära och upptäcker att det inte räcker med kärlek för att man ska kunna vara tillsammans. Hon vill ha sin frihet, han vill förlova sig. Han vill ha sex med henne hela tiden, hon tänder på alla utom honom. Ändå hör de ihop och återkommer alltid till varandra. De kan inte leva med varandra, men de kan inte heller leva utan varandra. Hur gör man då? (Jag undrar verkligen, för jag har ingen aning men, anar att jag skulle kunna hamna i en liknande situation någon gång.)

Mitt i alltihop hittade jag ännu ett kriterium på en man/kvinna:

Jag tänker på hur han såg på mig förr, en gång när vi gick på Drottninggatan och jag var ledsen och han såg på mig med sina stora ögon som frågade om det fanns någonting i hela världen han kunde göra för mig och sa att om det fanns det skulle han göra det.

Det kan väl inte vara science fiction, det måste väl finnas sådana människor på riktigt? Eller?