Mitt liv som oinspirerad matlagerska

Där jag pluggar har i pricip alla med sig matlåda varje dag. Jag hatar att ha med mig matlåda. Under de tre åren jag jobbade på min gamla arbetsplats hade jag med mig matlåda ungefär fyra gånger, vad jag kan minnas. Jag fick väl några matlagningsryck där och fixade bönsallad eller pasta. Varje gång tänkte jag "det här är min nya stil" men det var aldrig det. I slutändan handlade jag alltid något i Saluhallen eller åt skolmat med barnen.

Nu är jag student och borde skärpa till mig och ta med mig mat varje dag, som alla andra. Det gör jag inte. Jag tar på sin höjd med mig ostmackor (likadana som jag åt till frukost) som jag sköljer ned med en tvåkronors espressochoc från kaffeutomaten och sitter sedan och tittar på mina klasskompisars fantastiska, nyttiga, hemlagade maträtter. De flesta äter fler sorters grönsaker på en dag än vad jag gör på en vecka. (Förtydligande: jag äter inte en massa junk, jag är faktiskt jättehälsomedveten. Jag äter bara samma saker alltid.) Många äter till och med en frukt efteråt. Jag beundrar dem för att de orkar laga varierande mat och avundas dem för alla vitaminer de får i sig. Jag glömmer oftast att äta frukt. Jag blir aldrig sugen, bara på jordgubbar i juli och på satsumas i november.

Idag nådde jag botten då jag, av flera skäl, inte ens orkade bre mackor i morse utan köpte två frallor utan pålägg och en yoggi på ICA innan jag tog bussen. Skämslunchen, kallar jag den. Den enda vägen borde väl vara upp nu?