lördag, juni 16, 2007

Sommarnöje

Idag har jag varit i världens vackraste hus. Som vanligt ville jag inte gå därifrån. Glasfasad, sjön precis nedanför, nyponrosor i den vildvuxna trädgården, egen brygga. Det går inte att bli mätt på det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

vad är det för hus? vems är det?

Ms Johansson sa...

det är ett hus i vår by som mamma har hand om, för att ägarna bor nånstans uppåt landet. älskar det av hela mitt hjärta. det skulle du också, det är jag säker på!

Anonym sa...

oj nu kände jag nästan en fysisk längtan bort ut på landet bort från trång liten lägenhet storstadens lockelser och stress, till öppna ytor träd vatten utsikt frihet (fast jag vet jag så lätt blir rastlös tror inte jag skulle klara bo ute på landet året om men tänk om man hade ett hus nånstans att fly ut till då och då) - jag som älskar bo i sthlm. men den där drömmen om eget hus kanske finns där instoppad långt bak i nån liten gyllene glimrande ask nånstans, det är den lite illa behandlade (?!) bortskuffade av mig förträngda (natur)romantikern som talar... :) ibland undrar jag om jag kanske inte riktigt lyssnar på, eller ens vet, vad jag själv verkligen vill, inners inne...

Ms Johansson sa...

jag är SÅ landetfrälst just nu, tycker att stan och min lägenhet känns klaustrofobiskt. fast jag vet ju att jag i vintras klättrade på väggarna när jag var där...det är så grymt svårt att veta vad man vill, innerst inne. jag vet det aldrig.