Kråkbo

Idag blev till min stora förvåning a smooth sail på jobbet. Visserligen fattades en av killarna, men resten var hur trevliga som helst. Jag har inte behövt höja rösten en enda gång och rufsade till och med om dem i håret då och då. Oh joy.

Efter jobbet var jag och klippte mig. Efter några veckor med en hästman (kul om man uttalar det "fel") i pannan kan jag nu se igen! Jag har aldrig bemästrat konsten att kunna "sätta upp håret lite slarvigt." Mina hästsvansar blir prydliga och trista hur jag än gör. Idag frågade jag därför min frisör (som är bäst) om hon kunde visa mig. Resultatet blev skitsnyggt! Fem minuter, lite spray och några hårnålar. Eftersom jag trots kursen ändå aldrig kommer att få till det lika snyggt själv förevigade jag mitt hår med kameran så fort jag steg innanför dörren:

"Du måste gå ut ikväll", sa de på salongen. Nah, jag drömde mardrömmar inatt, sov pyttelite och är sliten. Det blir en springtur och Miss Marple i stället. Hej då frisyren.