Peter's Friends var precis lika bra som jag mindes den. Det är alltid en njutning att se Hugh Laurie, Emma Thompson, Kenneth Branagh och, framförallt, Stephen Fry agera framför kameran. (Jag vill förresten också bo på ett engelskt gods med 100 rum.)
Mr. Stephen Fry: elegant, intelligent, bipolär, "not in the vagina business" (ur Peter's Friends), vältalig och stor Apple-fantast.
Annars skulle jag gå på julottan klockan sex i morse, eftersom mamma skulle jobba där för första gången. Jag minns att pappa kom in och väckte mig vid fem, att han sa "vill du följa med så får du stiga upp nu" och att jag svarade "visst, kommer strax". Sedan vaknade jag igen klockan 12. Jag är så värdelös. Mamma var redan igång i köket (släktkalas i kväll) när jag kom ner och även om hon sa att det var lugnt anade jag en viss besvikelse i hennes röst. Återigen: värdelös.
2 kommentarer:
Jag beundrar din ihärdighet vad det gäller bloggandet. Skulle bara säga att Steven Fry också bloggar: http://stephenfry.com/blog/
//emelie
jag vet inte om det är beundransvärt eller om jag bara är sjuk i huvudet, men tack ändå!
stephen frys blogg är fin, men vilka lååånga inlägg han skriver!
Skicka en kommentar