Like a heartbeat, drives you mad

Jag har drabbats av Fleetwood Mac-mani (eller kanske snarare Stevie Nicks-specifik mani.) Jag tycker fortfarande att många låtar är olyssningsbara, men de låtarna Stevie Nicks sjunger i blir jag helt svimfärdig av. Sara, Gypsy, Seven Wonders. Det känns som att hela hennes person (som jag läst mig till och delvis kanske fantiserat ihop) uttrycks med hjälp av hennes röst. Det är ett hav av melankoli och just det är väl det bästa jag vet i musikväg. Svart ska det vara.

Now here you go again,
you say you want your freedom.
Well, who am I to keep you down?
It's only right that you should
play the way you feel it.

But listen carefully to the sound
of your loneliness.
Like a heartbeat, drives you mad.
In the stillness of remembering
what you had,
and what you lost
and what you had,
and what you lost.

Man får komma över alla skitcovers man hört av denna låt och svepas med av originalet i stället. Kolla! Like a heartbeat, drives you mad. Eller en livboj.