Torka

No worries, jag kommer nog tillbaka så småningom!

Vad jag älskar, 21/5

Vad jag älskar (fiktivt):

Inte Hawaii five-0

Här hemma lyssnas det mycket på James gamla plattor. En låt har utkristalliserats extra mycket för mig, sådär så att jag kan längta efter den. Five-0 heter den and it goes something like this. Tyvärr finns det ingen video, men man får däremot njuta/plågas av det otroligt fula skivomslaget, där bandet ser ut som några pajasar i en fri teatergrupp i valfri mellanstor svensk stad. Texten däremot:

Will we grow together
Will it be a lie
If it lasts forever, hope I'm the first to die
Will you marry me, Can we meet the cost
Is the power of love worth the pain of loss
Can you pay the bill, will you keep the change
Are you here for the party, or are you here for the pain

Om läsning

Jag tar och fyller i en liten enkät från bokhororna:

1. Vilka böcker planerar du att läsa i sommar?
Jag tänkte sluka Stieg Larsson-trilogin, eftersom det känns som att jag är sist kvar och eftersom jag för första gången faktiskt är sugen på att läsa dem. Sedan är jag sugen på lite Hemingway, eftersom jag faktiskt inte läst något av honom. Jag skulle gärna vilja sätta tänderna i någon välskriven amerikansk roman som påminner om Siri Hustvedts romaner (tips mottages tacksamt!) Kanske ska jag tugga i mig Twilightböckerna, eftersom jag varken har något emot romantik eller vampyrer. Sedan kommer jag att ha tillgång till N:s mammas digra bibliotek, vilket känns lyxigt.

2.Vilken bok läser du just nu?
Jag läste i natt ut Susanna Alakoskis Svinalängorna, som var total misär. Inte lika gripande som Mig Äger Ingen, men helt klart läsvärd. Nu väntar Håkan Bravingers Bära Bud och Bernhard Schlinks Högläsaren, som jag vill läsa innan jag ser filmen.

3. Hur mycket läser du i veckan?
Alldeles för lite. Mitt mål är att läsa varje dag som jag gjorde förut.

4. Om du skulle beskriva vad som är viktigast i en bok med tre ord, vad väljer du då?
Språket, karaktärerna, stämningen. Stämmer allt det, kan den handla om vad som helst och ändå vara intressant.

Humor

Glad Valborg önskar jag med en fin annons: blandras säljer fjäderfä med mänskliga egenskaper.

Analyze this

Jag har i natt, och vid ett par tillfällen den senaste tiden, drömt att vår lägenhet ligger i någon form av hus där många människor samlas, typ ett universitet, och att det finns dörrar i vår lägenhet som inte har lås och som okänt folk således öppnar för att sedan *gena genom vår lägenhet. I drömmen vaknar jag alltid av att ett gäng står och pratar på uteplatsen (vi har tyvärr bara en balkong i verkligheten) och att jag känner mig jätteträngd, naken och missförstådd, eftersom varken främlingarna eller N förstår att jag tycker att det är jobbigt att bo i ett icke-privat hem där okända människor kommer och går som de behagar. I natt kom jag i alla fall på tanken att man kan sätta lås på de olåsta dörrarna och jag minns också att jag kalkylerade hur många tusen det skulle gå på. Dyrt, var slutsatsen. Sedan vaknade jag och kände samma lättnad som vanligt över att ingen annan än N och jag var i lägenheten.

I verkligheten har jag annars kommit i min årliga, vårliga period av okoncentration och ledighetslängtan. Tänk att det är den här tiden nu! På riktigt.



*Stavas gena så? Jag har aldrig förr skrivit det.

En tanke som ibland infinner sig:

Another sunny day

En solig lördag till, I can hardly believe it! Jag har bänkat mig på balkongen och var ute på lyrisk långpromenad i förmiddags:

Precis runt hörnet från där vi bor blir det naturskönt.

My Everest.

My babies!

Jag med några suddiga babies i handen. Varje sippa är lika själsligt tillfredsställande att plocka. Blommor, alltså. Jag älskar dem. Vet inte hur mycket pengar jag lagt på blommor och växter i år, men de var värda varenda krona. (Förutom den där ranunkeln som dog samma dygn jag köpte den. Snygg blomma, dålig kvalitet.)

Motion och skönhet kombinerat

Scen från en cykeltur längs Vätterstranden och Rosenlundsbankarna igår kväll. Ace.

Postpåsk

Påsken är över och det känns nästan sorgligt. Fyra dagar av sol och frihet, två dagars mindre jobb och det kändes ändå som mycket längre än så. Kanske är det därför det tar emot så att gå till jobbet idag.

Mina påskhighlights var att få träffa C för första gången sedan i julas, plantera blommor i balkonglådan, åka bil i solsken till Mariestad och i solnedgång från Mariestad, shoppa i Gällstad, promenera halv fyra på morgonen med två glada killar och en radiostyrd bil som sällskap, promenera i skogen hemma och, kanske framförallt, att sitta på balkongen och läsa i solen. Bli varm, lugn och skön till sinnes. Jag läste Jon Ajvide Lindqvists noveller Pappersväggar och det var verkligen skiftande kvalitet. Vissa var isande bra, andra var mycket mediokra. Men att jag ens läst något känns bra, det var längesen sist.

Nu ska jag ut och motionera lite innan jobbet. Vi gjorde en lista här hemma igår kväll där en av mina "måsten" i veckan är att blogga så see you soon.

Mer från min favoritsajt

Jag instämmer med vad Weird Science säger om Familjen Babajou.

Nästa projekt

Hej, jag har inte slutat skriva, jag är bara väldigt, väldigt trött. Och nu, klockan 5.26 måndag morgon, har jag läst en fantastisk recension som jag vill dela med mig av. Om man som jag är vansinnigt förtjust i superhjältefilmer av typen Batman Begins, The Dark Knight och X-Men trilogin, bör man nog se The Watchmen. Jag rös av att se trailern på bio och den här texten övertygade mig.

Get me away from here etc.

Jag har börjat 6.30 och således stigit upp vid fem de senaste tre dagarna. Fy fan, rent ut sagt. Jag vet att många lever sina liv på det sättet utan att klaga, men jag är inte en av dem. Jag kan inte somna tidigt, har aldrig kunnat. Och jag har sällan känt mig så ful och fel som de senaste dagarna (har nog kanske inte så mycket med tiden som med hjärnan att göra.) Minsta kommentar gör mig tårögd i timmar. Jag är skittråkig och jobbig att ha att göra med och är ändå desperat efter få känna att jag är bäst. Vilket jag inte är. Taskigt läge.

I kväll ska jag äntligen se The Wrestler. Om jag kan bortse från det faktum att jag befinner mig i en biograf kan det säkert bli alldeles grymt.

UPPDATERING:

Filmen var mycket bra, hjärtskärande och jobbig. Bäst av allt var nog Mickey Rourkes tårar, som rann nästan omedvetet mest hela tiden. De var nog äkta, så äkta kändes de.

Utveckling

Så här har det sett ut längs med Vättern den senaste tiden. (Intressant? Ja, väldigt faktiskt! Jag älskar Vättern och våren.)

För någon vecka sedan: knakande snö och iskyla.

Förra veckan: dimma och stilla dysterhet.

Idag: life in technicolor.

En lördag

Vaknade vid tjugo över åtta, tänkte "skit, nu har jag bara sovit sex timmar, igen", somnade inte riktigt om, steg upp, gick till bageriet runt hörnan och köpte bullar, gick till den underbara lilla blomsteraffären vägg i vägg och började nästan gråta över vita syrener och ljusrosa ranunklar, köpta en minipåsklilja, kollade på Gilmore Girls, somnade i soffan, vaknade abrupt, hällde i mig kaffe, satte mig här. Om en och en halv timme är det dags. Jag sätter mitt hopp till killen med en glugg värdig en sjuåring:

Kom igen nu, Tedenby!

Vårångest

Det är en aning vår i luften - pastellblå eftermiddagshimmel, fågelkvitter, torra trottoarer - och jag känner hur hoppet fajtas med utseendesångesten som börjar ta form. Jag kan inte längre leva i mörkret med mina luffarkläder. I ljuset syns det att manchesterjeansen är så slitna att själva manchestern är borta. Och allt är så dammigt. Vinterskorna är för varma och jag har inga vettiga vårskor. För att inte tala om vårjacka! Idag efter jobbet bestämde jag mig för att bara köpa en, för att vara redo. Det gick inte. Det gick verkligen inte. Det finns inga, jag menar inga, kläder som jag tycker om i affärerna. Inte ens en vanlig svart jacka. Jag kan inte ha oversize, midjelöst eller asymmetriskt och jag känner mig som en transa i ljusa färger. Sedan är mitt hår oklippt (och lite gråsprängt) och jag vet inte var jag ska klippa mig eller hur jag ska klippa mig.

Men annars ser jag med glädje fram emot vitsipporna. (Jag räknar dock med några omgångar snö innan dess.)

Moget

Hej, jag heter Maggie och är snart 31 år. Idag har jag sett High School Musical 3 med en skolklass och gråtit i smyg till slutscenen. Under samtliga dansnummer fick jag antingen gåshud eller ryckningar i benen. Hej då.

Uppryckning

Jag måste säga, mitt gnäll till trots, att slutet på gårdagens avsnitt av Nip/Tuck var riktigt snyggt, med brinnande son och begynnande kärleksaffär ackompanjerat av Total Eclipse of the Heart. Bra jobbat, Nip/Tuck! Än är inte hoppet slut!

Idag är det bara måndag. Snöblandat regn och håglöshet. Det blir väl så efter en bra helg.

Grattis N

På N:s födelsedag kommer självaste Yoshi med paketet.

Status

Låt mig bara utbrista: det är lördag! Lördag! Igår kväll låg jag skönt i sängen och planerade att sova länge, men icke. Det tycks vara så att idag är sista kalla dagen, vilket känns tragiskt efter två veckor av liggande snö och minusgrader. Man har kunnat slappna av med att det är riktig vinter och jag kan inte minnas när det hände senast. Snart måste jag få iväg en jobbansökan, på engelska. Det kommer att uppta en stor del av min lördag. Men ändå, lördag!

Walden

Jag har precis sett Into the Wild och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Hur går man vidare efter en sådan film? Allt är ju sant.

What's the deal, Tolstoj?

Jag läser på Bokhora att Gwyneth Paltrow har startat en lifestyle website, där man enligt henne ska "nurture the inner aspect and do something real". Visst, hon känns ganska kabbalah- och organic food-flummig, men det hindrar ju inte mig från att läsa lite i smyg. Poängen är i alla fall att några av hennes vänner tipsar om Anna Karenina och menar att det är det bästa man kan läsa. Det är ju ingen nyhet, men jag har ändå alltid dragit mig lite för att ge mig på Tolstoj. Innan jul fick jag dock Anna Karenina (i två band) av N. Jättevackra, gamla böcker med bilder av Greta Garbo som Anna Karenina i. Jag känner mig sugen på att ta tag i dem nu. Men! Boken ska ju inledas med "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." Jag älskar den inledningen! Min utgåva inleds med "Hela Oblonskis hus var i uppror". Vad är grejen med det?!

Mer TV

Fotnot: just som jag kände att gårdagens Californicationavsnitt var en parodi på en parodi av sig självt, kom det en mänsklig scen i slutet. Den varade i ungefär 30 sekunder, men det är alltid något.

Vad jag egentligen ville säga var: jag SAKNAR Conan O'Brien! Vi har inte TV4+, vilket innebär att det är ett halvår sedan jag senast såg honom! Och snart slutar han och det känns inte som att Los Angeles kommer att bli detsamma.

Jaha, det var allt.

Tv gone bad

Jag följer två serier på tv just nu och jag brukade älska båda. Nip/Tuck lyckades förut finna något slags allvar i det cyniskt groteska och Californication var djupt rörande mitt i sexmissbruket. Nu har båda serierna spårat ur fullständigt. Inte ens den mesige plastikkirurgen i Nip/Tuck har ett sympatiskt drag längre och Californication-Hank är så sjuinihelvete korkad att jag knappt står ut. Vad hände, Hank?! Du har ju världens bästa fru! Och varför hänger du med dina kokainoffer till vänner?! Till och med Kleerup verkar ju samlad i jämförelse! (Ja, jag känner mig mer sviken av Hank än av plastikkillarna.)

Jag kommer ju att fortsätta att titta (hoppet är det sista o.s.v.), men jag behöver en ny serie att tycka om.

Ny tv!

Igår åkte vi till Borås (!) och köpte en ny tv. Synd att det redan följde med en fjärrkontroll så att vi inte behövde den här.

Jag skriver lite då

En lite jobbig, eller bra, grej med att jag har installerat om min dator är att jag glömde att spara alla bokmärken. Jag har nog förlorat 20 bloggar på det. Men de viktigaste minns jag, tror jag. Nu kan jag ju kolla dem 20 gånger extra i stället.

Igår blev jag inringd för jobb klockan åtta på morgonen, idag vaknade jag kvart över sju och vågade inte somna om förrän vid halv nio igen, när det kändes som att kusten var klar. Jag säger inte när jag gick och lade mig, men det var inte klockan 21 som tycks vara populärt bland människor i min ålder. Nu känner jag mig döven i huvvet, som Sandra skulle säga. Men I've made my bed, I'll lie in it, som Courtney sade.

Ute är det snöblandat regn och jag ska snart ge mig ut med A Camps nya i öronen. Eller, inte så mycket A Camp som låt nummer fem, där Nina och Nicolai Dunger skapar lite magi ihop. Jag gillar särskilt:

Do you think you're happy, Nicolai?

I don't know the answer, Nina, life is like a melody
a pendulum that swings between the major and the minor
it's a lullaby.

På tal om att hon bloggar

Det blir sällan nu. Jag vet inte ens om jag har lust längre och det gör mig faktiskt lite ledsen. Jag brukade älska att skriva här, hur fånigt det än må låta. Bloggen fanns ständigt i mitt medvetande och jag tänkte i formuleringar. Nu, när jag har skrivit så sporadiskt, försvinner det där tänkandet. Jag saknar det, men jag kan inte tvinga fram det. Jag låter det vara så här lite sporadiskt så länge, så får jag se var jag hamnar. Om jag vill eller om jag tackar för mig.

Se, hon bloggar!

Kristin utmanar mig på följande sätt:

- Öppna bildmappen.
- Öppna sjätte mappen i bildmappen.
- Publicera sjätte bilden i den mappen på din blogg.

Här är resultatet, jag i blåst för snart tre år sedan. (Nu var det bara fyra bilder i den där mappen, så det fick bli den sista.) Ni som vill bli utmanade, bring it on!

Liber

En lugn lördag som denna hakar jag på Bokhoras enkät:

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Curtis Sittenfeld, Siri Hustvedt och Donna Tartt (om hon nu kom med några nya böcker.)

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

J.K. Rowling (vissa både på engelska och svenska), följt av Jonas Gardell och Margaret Atwood.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Ett annat liv av P.O. Enquist, som N pratat varmt och mycket om. Eftersom jag läst många recensioner av boken och intervjuer med författaren kände jag att N:s ord gav mig vatten på min kvarn om att boken måste läsas.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort?

Mig äger ingen av Åsa Linderborg och Dårens dotter av Mian Lodalen till mamma i julklapp. Notera faderstemat. Hon tyckte mycket om båda.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Nix.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

Ett annat liv, såklart. På nattduksbordet ligger även En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz (självbiografi och om Israels historia, vill verkligen läsa), Bit of a Blur av Alex James och en hög andra böcker som vid det här laget är ganska dammiga och bortglömda.

Big day coming

I kväll blir Oh-bama Mr. President! Jag kommer förmodligen att lipa lika mycket som i slutet av Band of Brothers. USA-patriotism!

Annars är jag lite oklar på om jag är arbetslös eller ej. Jag är i alla fall mer arbetslös nu än jag var igår. Jag kommer förmodligen snart att börjar oroa mig över detta, men idag är jag för trött. Jag väntar på att januari ska ta slut så att det åtminstone blir februari. Har börjat läsa P.O. Enquists memoarer och har höga förväntningar. Vill komma igång med att springa igen. Ungefär så är läget.

Se

Den här veckans kvällar har tillbringats tillsammans med the Easy Company i Band of Brothers. Tio timslånga avsnitt av historia, spänning och verklighet. Ännu en serie att älska. Nu: svår separationsångest.

Juleljus

Sista skälvande helgdagen, sedan är det bara januari för hela slanten. Januari är inte min favoritmånad. Jag funderade igår på hur länge det dröjer innan man kanske kan cykla till Rosenlundsbankarna utan att lida av köld, men dagarna var alltför många.

Igår kväll, när det var elva minusgrader ute, pälsade N och jag på oss och promenerade längs med Vättern, till piren och sedan inom stan hem. Det var så kallt att kinderna kändes döda, men det var ändå så fint att jag blev lite lycklig inombords. Det är ju ändå riktig vinter, inte sådan där pissig regndimmig skit som man är van vid. Det glittrade i asfalten och alla juleljus är fortfarande kvar. Fy vad tråkigt när de försvinner om några dagar. Tomtarna, off you go, men stjärnorna och ljusslingorna kommer jag att sakna. Här är några dokumenterade (N fotade):


Etta på min lista: stjärnorna på Tändsticksområdet. Här självaste Tändststicksmuséet.

Rådhuset och granen framför känns gammaldags och ståtligt.

Skanskaskylten vid bygget vid kanalen. Tja, det var värt ett försök. N: Du vill ha en bild till bloggen på det där va? Jag: Ja. He knows me so well. (I "stallet" en bit därifrån lyser krubban tom. Inget Jesusbarn i sikte.)