Häromdagen citerade B texten till en av världens bästa låtar, I Don't Want To Get Over You med Magnetic Fields, på sin blogg. (Det är för övrigt från den låten den här bloggen har fått sitt namn.) Detta fick mig att plocka fram 69 Love Songs igen för första gången på länge. (Minnen, transport bakåt i tiden: vår i Växjö, ljusa kvällar, vitsippor, jag sitter på en bänk vid Trummen (en sjö på campus) och är lite ledsen och lyssnar på Let's Pretend We're Bunny Rabbits.) Direkt möts jag av en av mina andra Magnetic Fields-favoriter, Absolutely Cuckoo. Den är kort och snabb och lite utformad som en musikalisk bagatell, men texten är, liksom texten till I Don't Want To Get Over You, fullständigt lysande:
Don't fall in love with me yet
We only recently met
True I'm in love with you but
you might decide I'm a nut
Give me a week or two to
go absolutley cuckoo
then, when you see your error,
then, you can flee in terror
like everybody else does
I only tell you this cause
I'm easy to get rid of
but not if you fall in love
Know now that I'm on the make
and if you make a mistake
my heart will certainly break
I'll have to jump in a lake
and all my friends will blame you
There's no telling what they'll do
It's only fair to tell you
I'm absolutely cuckoo.
Båda låtarna är så jag; brasklappar, avståndstagande blandat med närhetsbehov, hopp, rädsla för besvikelser och stora svårigheter med att släppa saker och gå vidare.
tisdag, april 18, 2006
Fullständigt galen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag måste börja lyssna på dem! tack för tipset!
fick hem radio dept. idag ---> ipod imorgon.
ngt annat som kanske kan va ngt är http://www.tapesntapes.com/
cheers
rico
bibbs: gör det, varje text är sjukligt bra!
rico: älskar den skivan,i dina proffslurar kommer den att låta extra bra!
hej maggie, visst de där texterna är underbara, hade en period då jag konstant lyssnade på 69 love songs. också p g a den där befriande humorn som finns där, som man verkligen behöver för att komma ner på jorden igen! jag är också sån, den där självdestruktiviteten (som jag hela tiden måste jobba med, som jag också långa stunder och tider, faktiskt varit mer eller mindre fri från), lyckorus, spontanitet blandat med avståndstagande, rädsla, att ge sig in i saker nästan förbehållslöst, bli sårad men hela tiden gardera sig; älta saker, prata prata prata, analysera intilll döden, leder ingen vart pratar ändå stackars vänner; men svårt släppa saker, fastnar i saker, människor, kärleken. ibland som om man bara är kär i förälskelsen. jag håller på att träna bort de där lite för negativa mönstret jag ofta brukar falla in i, genom att inte börja hoppas för mycket å ena sidan och genom att inte börja gardera mig, bygga upp "värsta" som kan hända scener i mitt huvud... det är svårt. men tänka att det ju måste vara ett ömsesidigt öppet möte med en annnan människa, inte bara handlar om mig och att jag ska få bekräftelse, åh, det där fördömda bekräftelsebehovet - är en stor bov i dramat. och att man måste för sin egen skull sätta stopp på tankarna, överdrifterna osv. kunna säga: nej, detta funkar inte - och gå vidare! genom att känna ett lugn i sig själv en trygghet i sig själv känna sig värd känna sig bra osv- vilket ibland kan vara mycket svårt... varför hakar man alltid upp sig på saker, människor, som kanske inte ens är värda det.....?!
från en vårförkyld, trött ulrika, som envisas med att fortsätta rista in sina märken...
oj, oj, vad jag känner igen mig i det du skriver! just det där med att inte bygga upp "worst case scenarios" i huvudet - jag kan inte låta bli; jag måste alltid gardera mig för att slippa den där besvikelsen som kan komma och sitta i i eviga tider. jag jobbar på att våga hoppas på saker (människor) lite mer, men det är sjukt svårt.
fortsätt för guds skull att rista in dina märken!
Skicka en kommentar