Igår var det electrokväll på KB med Le Sport, Sci-Fi Skåne och The Whitest Boy Alive (starring Erlend Öye! Gissa det främsta skälet till att jag var där?)
Vi tar det i tur och ordning:
Le Sport var unga och söta och skapade lite rörande teenage romance-stämning med sina fina Pet Shop Boys-discolåtar.
Sci-Fi Skåne var Thomas Öberg i sitt esse - han är i och för sig alltid i sitt esse. Det är ju därför man älskar honom. Bara han kan döpa om låten Don't Worry, Be Happy till Do Worry, Be Sorry, för att det är okej - och dags - att vi oroar oss lite mer. Marcus Törncrantz var snygg bakom skivspelarna/mixerbordet, Jonas Jonasson log tryggt med sina synthar och Martin Kann tassade omkring på dansgolvet och tog kort, alldeles sig lik från Omslag: Martin Kann.
Sedan var det dags. Vi parkerade oss längst fram, jag och mina vänner. In på scenen kom fyra magra norrmän med snygga gympaskor. Magrast - och finast - av dem alla var givetvis Erlend. Han spelade så fingerfärdigt på sin gitarr, trummisen spelade med lätt autistisk min på sina trummor, basisten såg ut som någon i The Strokes och var grym och keyboardisten hade mustasch och såg glad ut. De var så älskvärda och lät ungefär som Phoenix på sina ställen.
Det var svårt att ta blicken från Erlend. Jag växlade mellan att stirra på hans snygga, vita gympaskor, hans långa fingrar och hans vackra ansikte. Ibland log han och tog några danssteg (alla som sett I'd Rather Dance With You-videon vet vad jag snackar om) och då suckade jag och S lite extra. Sedan var det ett sista "tusen takk!" och han var borta.
Idag hyllar jag solen med Pet Shop Boys och Justin Timberlake (ja, det är en grym skiva.)
lördag, april 22, 2006
Oh Captain, my Captain!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, vilken fin kväll. Jag tvekade in i det sista att gå. Dåligt med pengar och energi. Men en enda minut med Tomas Öberg i blickfånget gjorde det värt varje krona. En sekund med Erlend och kvällen var gjord. Och så min allra finaste ögonsten med mig hem på det… lycka! /m
Måste säga att främst deras (Tomas och Erlends) dans gjorde min kväll. Helst Erlend tycktes släppa loss från sin egen gitarr-sång-värld och visa oss mer av sig och barnslig glädje när han dansade! (& vilka moves sen..!)
Sen vill jag säga att Le sport var riktigt kassa, söta lite bortkomna, men kassa.. Det hörs dock att dom har något på g och dom blir säkert bättre live så småningom.. (konstruktiv kritik, he he)
/lisa
nu måste jag kommentera, kan inte låta kritik av Le Sport passera obemärkt även om det är konstruktiv kritik. har kanske inte så mycket att komma med mer än att bandet som stod för sommarens låt (your brother is my only hope)omöjligen är kassa. För övrigt har de ett underbart koncept: en dansare och en tamburin-man som bara hänger omkring på scenen, ett koncept som fler band borde ta efter!
maria: det var en fin beskrivning av kvällen! jag hade ett kroniskt leende på läpparna under hela tiden thomas syntes på scen (och dansgolvet.) erlend är jag ju kär i, så det var ju underbart att se honom. (även om han inte kom med mig hem..)
lisa: förstår vad du menar, de var ju väldigt otränade! men de förmedlar ändå en känsla jag gillar!
bibbs: det är ett av mina drömyrken att vara dansare och/eller tamburin/maraccaskvinna på scen!
Skicka en kommentar