Välfärdsangst var det ja

Jag borde ha läst Dave Eggers vid det här laget. Varför har jag inte gjort det? Ska i första hand skaffa mig A Heartbreaking Work Of A Staggering Genius - titeln lovar ju så mycket. Extra sugen på att läsa den blir jag när jag får veta vad Dave Eggers lyssnade på när han skrev boken:

I went out to to the Wizz off the highway to buy a CD or two and ended up getting Beth Orton's Central Reservation. Then I did what I always do, I latched onto a particular song, in this case Sweetest Decline, and listened to that one song, on a continous loop, for the next six days. No joke. I tend to try to wear a song out, to rid myself of it. But that song, I still haven't solved. I still listen to it for days on end.

Hans nya novellsamling, Hur Vi Hungrar, recenseras av Björn Af Kleen i Sydsvenskan idag och den verkar också mycket intressant:

/.../ "Hur vi hungrar" skildrar en samling västerlänningar som beslutar sig för att klia bort den välfärdsangst de alla mer eller mindre lider av. Verbet klia återkommer, som om Eggers vill betona det fåfänga i karaktärernas självdiagnostik: de kommer bara åt symptomen, inte sjukdomen.
En singelkvinna reser till Costa Rica med en manlig bekant för att kompisknulla sig till det där behagliga dvalaläget strax under medvetandenivå. En frisk sjuttioåring drömmer om att få arrangera sin död enligt modern dokusåpadramaturgi, han vill kola vippen inför storpublik. /.../