Fredag, fridag

Det är sen eftermiddag och solen skiner fortfarande intensivt utanför mitt fönster. Det är inte klokt så väderberoende jag är. Jag blir helt personlighetsförändrad (åt det dåliga hållet) av att bara se grå himmel dag efter dag. Idag känns det som att jag kan andas igen. Det är säkert högst tillfälligt, så jag försöker ta vara på dagen så gott det går.

Efter en vecka av maximal trötthet kändes det som ren lyx att få sätta sig tätt intill den stora glasväggen på stadsbiblioteket, med den blåblåblå himlen och det nästan vårgröna gräset utanför, och ta mig an vår första basgruppsuppgift. Läsa, stryka under, anteckna, (försöka) tänka. Ämnet var teorier och forskning inom informationsvetenskapen och det var intressant. Nyhetens behag, kanske, men det kändes som att min hjärna fick lite utmaning igen (som kontrast till att veva hopprep på en skolgård. Nej, det är absolut inget fel med det och det finns massvis med utmaningar inom läraryrket också. Så, nu var det sagt.)

Nu höll ju detta bara i sig i några timmar innan jag blev sugen på kaffe, började sms:a, började kolla in folket omkring mig och gick vidare ut på stan, men ändå. Alltid något. På vägen hem provade jag ett par mycket heta biker-stövlar (jag vet, det ger inga vidare snygga associationer, I guess you had to be there) som var för dyra och sedan började jag nästan gråta vid ICA på Möllan för att luften var så klar, himlen så blå och The Blower's Daughter med Damien Rice så bra.

Annat hett och bra en dag som denna:

Nicolas Makelberge - Dying In Africa (hela albumet, i synnerhet A Clean City)

Brokeback Mountain OST - nästan för jobbigt att lyssna på, då man blir så ledsen av att höra Willie Nelson sjunga He Was A Friend Of Mine och av att sjunka in i alla de undersköna instrumentala partierna.