Min pappas faster ringde i förmiddags för att höra lite om min nya utbildning. Hon är 97 år gammal, har haft en vit knut i nacken i hela mitt liv och är gjord av stål, verkar det som. Hon är inflyttad till Skåne från Småland, precis som jag, fast hon har bott här så länge att hon faktisk pratar en mild variant av skånska nu för tiden. När hon var ung jobbade hon som diakonissa/sjuksyster och tog hand om så kallade fallna kvinnor, alltså unga kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet eller dragit på sig någon skamlig sjukdom. En gång berättade hon för mamma att hon älskat en enda man i sitt liv, men han valde en annan kvinna till sist. För henne har det dock aldrig funnits någon annan. Det gör lite ont i mitt hjärta när jag tänker på det, men jag kan faktiskt förstå henne. Ska det vara så ska det vara. Man ska inte nöja sig med det näst bästa. Hon är jäkligt independent. Idag hade hon inte tid att prata så länge, för hon skulle skala potatis till sin (yngre) granne som hon brukar ta hand om. Som sagt, gjord av stål.
På tal om något helt annat är jag så nyförälskad i Malmö just nu. Idag var jag tvungen att vandra omkring i Pildammsparken i ett par timmar och bara flirta lite. Jag hade Martha Wainwright i öronen och kanske förstärkte det min kärlek en smula. Vilken röst, vilka texter, vilka känslor!
I'm not such a good lover,
I'm a better talker
So when you touch me there
I'm scared that you'll see
Not the way that I don't love you
But the way that I don't love myself.
(TV-Show)
Jag ryser.
Men kär i Malmö var det, ja. Jag försökte fånga det på bild, men hur i hela världen fångar man kärlek på bild? Det var ju ett ganska fåfängt försök, dömt att misslyckas. Naturromantiska bilder helt utan den själ som finns där i verkligheten. Men okej, jag bjuder på en bild på det där lilla stenlusthuset som bara står där och väntar på att Gandalf ska dyka upp och röka lite på sin pipa.
lördag, september 09, 2006
Marry me, Malmö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ja, det är så skönt att trivas där man bor, att känna att man inte vill vara någon annanstans. jag ÄLSKAR den här stan!
malmö är min favoritstad av alla (inte så många) jag besökt i hela världen. den har det.
vilken cool släkting! träffar du henne ofta?
det har tagit ett bra tag för mig att acceptera malmö. men förra helgen fick jag en förälskelsekänsla jag med. malmö kändes så mjukt, tryggt och välgörande./frida
josefine: precis, jag längtar inte bort - det är ovant och skönt.
mattias: den enda stad jag kan tänka mig är bättre är new york. fast bättre är inte rätta ordet; malmö blir ju inte sämre av att new york nog är allt jag drömt om.
frida: nej inte nu längre och det var lite därför hon ringde. hon erbjöd sig att möta mig vid pågatåget så snart jag har tid! men när jag var liten brukade hon komma och bo hos oss på somrarna.
Skicka en kommentar