Jag har tillbringat lördagseftermiddagen med en amerikansk tv-produktion av The Great Gatsby, som gick på TV8 (!) igår kväll. Den slog absolut inte Coppolas version med Robert Redford som Jay Gatsby, men den var sorgsen och fin i alla fall. I rollen som Jay Gatsby kunde man här se Toby Stephens; britt, son till Maggie Smith och mycket het. Jag är hemskt svag för högdragna, brittiska, smått aristokratiska (mer i uppsynen än i blodet, antagligen) män och han tillhör definitivt den kategorin. Jag vet inte riktigt vad det är som är så, ja, sexigt med de här männen. Är det dysterheten? Den svala arrogansen? Elegansen? Den intelligenta utstrålningen? Hållningen? Accenten? (Oh, ja, accenten!) Vältaligheten? Blicken? Eller är det, som vanligt, känslan av oåtkomlighet och distans?
Toby till vänster, brud till höger.
Fler exempel ur kategorin:
Hugh Laurie (Kan inte vänta tills House börjar på fyran nästa vecka.)
Jeremy Irons
Rupert Penry Jones
Hugh Grant
Ralph Fiennes
Anthony Stewart Head
Alan Rickman
lördag, september 02, 2006
Verklighetsflykt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag delar absolut din fascination för ovan nämnda kategori fullblodsmän med aristokratisk uppsyn.../ Elin
Gillar din lista:) trodde jag var ensam om den sortens svaghet...
vi tycks åtminstone vara tre nu!
Åh gud, son till Maggie Smith. Tänk om man hade varit dotter till Maggie Smith. DÅ hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Jag antar att du har sett Gosford Park. Maggie i sitt esse. Jo, jag är svag för svala britter men svagast är jag för Maggie Smith...
jag har inte sett gosford park - jag borde därmed skämmas! maggie är mycket bra, ja.
Skicka en kommentar