Ett minfält att sprängas på

Tredje dagen med åksjukesymtom. Jag känner mig som ett överkört djur.

*

De senaste dagarna har det gått upp för mig att jag tycker hemskt mycket om Tomas Andersson Wij (vilket gjorde att det kändes lite spöklikt att just han inledde gårdagens schlagerfinal med sin version av Carolas Evighet.) Jag behöver egentligen inte lyssna på någon annan låt än Ett Slag För Dig för tillfället. På sin webbplats berättar han att han hade lyssnat mycket på Have You Forgotten? med Red House Painters när han skrev den och ville göra något liknande. Mycket sympatiskt.

Det finns nog inget vackrare just nu.

Ljusen från din bil
skär hål i vinterväggen
Du kör oss genom Sverige
och den stora ensamheten
Kapell och industrier
det är nersläckt det är Ny tid
Och vi bär den inom oss
samma såg samma raseri

Varje cell i min kropp
saknar dig
Varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig

Här i sätet bakom ditt
sitter jag och håller fast ett regn
så gott jag kan
Du pratar med din nya röst
och din blick är stängd
Varje plats vi far förbi
är ett minfält jag kan sprängas på
Om jag hade hud
behövde jag dig då

Varje cell i min kropp
saknar dig
Varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig

Förbi gatukök och älvar
genom 50 mil av snötung skog
bogserar vi drömmen
om ett paradis på denna jord
Vi har prövat alla vägar ut
det fanns inget utanför
Bara rymden och tomhet
sången som ingen hör

Varje cell i min kropp
saknar dig, saknar dig
Varje slag i mitt bröst
är ett slag för dig.