In the future when all's well

Vaknade i morse, tänkte "skit", steg upp. Läste en mycket bra text i Sydsvenskan. Klädde på mig samma kläder som jag hade på mig igår och tog bussen mot centralen. Där hade polisen just dragit upp en kropp (varning för bisarr och okänslig artikel) ur kanalen (den låg i en grön säck på en bår) och jag blev lite illa till mods. Poliserna gick omkring lite lojt, jag var sen till tåget och sprang. Sedan har jag suttit och suttit på stadsbiblioteket i ett fåfängt försök att inte stressa upp mig i onödan. Det gick upp, upp, upp, upp, ner. Det är inte stabilt. Om jag inte snart får en känsla av att saker och ting kommer att ordna sig skiter jag i det här.

Nu har jag blivit gödd på Ölkaféet och det var ju en fin grej. Jag känner mig totalt färdig samtidigt som mina ögon är uppspärrade och det kryper i hela kroppen. Lika delar resignation och manisk hyperaktivitet. Vi får hoppas att detta är tillståndet som kan få mig att bli klar med min skoluppgift innan midnatt.

*

Den halvfärdiga skoluppgiften är puts väck. Finns icke kvar på min dator. Jag vet inte vad som har hänt, men jag vet att jag känner en stark lust att slå sönder allt som finns i min närvaro samt gråta. Samtidigt kommer jag på mig själv med att sitta och hoppas på att HV71 vinner hockeyn ikväll. Jag?!