I...I...I...

Förra veckan stötte jag på en gammal kollega i Kungsparken och blev alldeles gråtfärdig av längtan till mitt gamla jobb. Nej, förresten, det är inte så mycket jobbet jag saknar som människorna där, små som stora. Det fanns en tid (förra våren? Förr-förra våren?) då en av de små människorna brukade sjunga I Believe In You med Kylie Minogue varje dag, varje timme, varje minut. Jag överdriver faktiskt inte. I-I-I believe in you! Han gjorde det helt omedvetet men med stor känsla och inlevelse och resultatet blev att vi alla på hela avdelningen sjöng I-I-I believe in you hela tiden. När vi vävde, ritade, var ute på rast, åt. Det var lite av en masspsykos. Det gick nästan inte att sluta. Jag saknar det och jag saknar honom.

Det är hur som helst en jättebra låt fortfarande.

I don't believe that beauty
will ever be replaced
I don't believe a masterpiece
could ever match your face
The joker's always smiling
in every hand that's dealt
I don't believe that when you die
your presence isn't felt

But I...I...I believe in you
And I...I...I believe in you