Igår lipade jag mig igenom det allra sista avsnittet av Six Feet Under. Bästa serien någonsin? Mycket möjligt. Enda serien i sitt slag i alla fall. Min favoritsäsong var den där Nates fru Lisa (fantastiska Lili Taylor) var försvunnen och slutligen hittades i havet. Den var helt förkrossande. Jag har första säsongen på DVD, så jag ska nog börja om igen och se om den känns lika mörk och cynisk nu som den gjorde då.
Idag rekommenderar jag Poor Places med Wilco.
My jaw's been broken
My heart is wrapped in ice
My fangs have been pulled
and I really want to see you tonight
måndag, juni 04, 2007
Efterdyningar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mindre poetiskt men likväl hjärtskärande
When I got, to our meeting place
I stared into empty space,
No-one here for me, oh no no no .....
vet inte om jag skulle säga att det var mindre poetiskt!
jaa six feet under ligger mig varmt om hjärtat, ingen annan serie har jag följt så... har säsong 1-4 på dvd! de tre första är bäst, helt outstanding, jag älskar alla karaktärerna, men kanske särskilt nate (och claire) - och mamman ruth!
jag kan inte välja favoritkaraktär, de är så bra alla! fast nate ligger alltid högt.
Skicka en kommentar