När jag bodde i Växjö för vad som redan känns som en evighet sedan, brukade jag med jämna mellanrum gå hem till min vän S och äta scones. Det var lite av en ritual för oss. Vi åt, blev sjukt mätta och pratade, mycket. Sconesreceptet kom från hemkunskapsboken och S bytte ut ungefär allt vitt mjöl mot grova varianter (hardcore). Vi åt dem varma med messmör och gurka. Jag glömmer aldrig smaken.
Idag gjorde jag egna scones för första gången på jag vet inte hur många år. Jag bytte bara ut hälften av vetemjölet mot grahamsmjöl (mesigt, jag vet) och åt Stureost och lemoncurd till. Det blev inte lika gott som förr, men det dög.
tisdag, juli 31, 2007
Nostalgi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
dom såg ändå fina och fluffiga ut. när jag gjorde det sist blev dom som stenar.
borde inte lemoncurd få ett eget inlägg snart? eller...har det redan fått det någon gång som jag inte minns?
kristin: njae, fluffiga var de inte. stenkakor är nog en sannare beskrivning...men jag kan gilla stabbigt ibland!
josefine: nej, jag har inte skrivit om det, bara missionerat för folk som ätit varmt bröd hemma hos mig. framgångsrikt! jag kanske borde skriva om det? världen missar ju något.
jag är en av dem som blivit omvänd, sett ljuset men jag skulle inte kunna äta lemoncurd någon annanstans, det är maggie-mat. Eftersom att jag kommer att vara otröstlig om en månad kan jag behöva tröstmat i form av scones med ost och lemoncurd...
bibbi: åh, du ska få hur mycket du vill, det vore en ära att få hjälpa till att lindra new york-abstinensen!
Skicka en kommentar