Vad jag älskade 2007: musik

Musikåret 2007 är för mig enkelt att sammanfatta. När det gäller ny musik, har jag i princip bara lyssnat på två grupper, om och om igen:

Interpol - Our Love To Admire. Del tre i historien om vad som har blivit mitt viktigaste band. Jag har tydligen blivit så sammanlänkad med Interpol att jag beskrevs på följande sätt i en presentation av gästerna på ett bröllop som jag var på i höstas: Lärde känna bruden genom brott och straff, men kopplar fortfarande inte ihop Interpol med poliser. Jag behöver kanske inte säga mer än så.

The Mary Onettes - The Mary Onettes. Egentligen började jag lyssna på den här skivan för att bandet kommer från Jönköping och för att jag hört (delar av?) dem förr i en annan konstellation. Det krävdes dock inte många genomlyssningar innan jag började älska den. Den är ungefär som omslaget: ödsligt vacker, 80-talsromantisk och dyster.

Några andra låtar som gjort starka intryck:

Bluetones - Hope And Jump
Rilo Kiley - Dreamworld (Bonus (?) - Jenny Lewis utan kjol!)
The Shins- Phantom Limb
Säkert! - Det kommer bara leda till nåt ont
Happy Mondays - Deviants
Peter Jöback- Stockholm I Natt
Feist - How My Heart Behaves

Inget sammanfattar dock mitt år lika pricksäkert och ärligt som min Last FM-topplista. Den struntar dessutom i vilket år låten i fråga kom till världen.