Into-me-see

Jag är nästan lite rusig efter ett långt samtal med S. Trots att vi tänker så lika att det nästan är kusligt, inser jag alltid något nytt om mig själv efter att ha pratat med henne. Jag känner mig styrkt, sedd och förstådd och jag tror att hon känner likadant. Det är fantastiskt.

And all that I need now
Is someone with the brains
And the know-how
To tell me what I want...Ungefär.

På tal om insikt och bra samtal, har jag följt årets upplaga av Stjärnorna på slottet med stort intresse (jag är svartpensionär.) Det har varit så intressant att se hur gruppen samtalat, utvecklats och utmärkt sig. Visst trodde jag att Arja var pretentiös och storslagen, men inte visste jag att det var så illa. Britt Ekland var mycket smartare och rakare än jag någonsin anat och Magnus Härenstam mer lågmäld än jag trott. Sympatisk med ett stråk av sorgsenhet. Mest tyckte jag dock om Peter Stormare och, till min stora förvåning, Jan Malmsjö. Peter är sådär säker i sig själv att man inte kan annat än att bli imponerad av hans person. Och Jan är bara så rolig. Han lyckas, till skillnad från Arja, med att vara pretentiös och storslagen utan att vara för mycket. Han skrattar tills svetten lackar, han brusar upp, han börjar gråta. Allting huller om buller. Och precis när man tänker att han är på gränsen till att spela över säger han något som "Låt oss bli berusade och utnyttja varandra sexuellt." Humor på sitt sätt.