Jag hoppar in och jobbar på fritids den här veckan. Vi är på stranden på förmiddagen och sitter och hänger, lätt yra av solsting, på eftermiddagen. Det kunde vara värre.
Resten av dagens timmar oroar jag mig över hösten. Jag är antagen till bibliotekarieprogrammet, men en liten fotnot angående mina möjligheter att få ut en bibliotekarieexamen oroar mig. Kommer jag att få äta upp att jag inte skrev min B-uppsats i engelska för fem år sedan? (Och jag struntade i den så medvetet, de enda (tre) poängen jag någonsin missat! "Jag har varit så duktig i hela mitt liv", "Jag ska satsa på Sista Brefvet", "Alla andra missar poäng." Bah. Jag borde ha fattat att jag skulle fortsätta vara duktig.) Är det för sent nu? Eller; tänk om jag läser till bibliotekarie och sedan kommer ut som en kass/uttråkad/besviken sådan? Gör jag rätt? Hur vet man det? Följ ditt hjärta säger folk, men mitt hjärta är helt manodepressivt och veligt så det vågar jag inte. Kan inte någon annan fatta beslut åt mig? Och om jag nu ska plugga, hur ska jag klara mig? Jag menar, love won't pay the bills (sorry Billie, men jag älskar tanken!) Och vissa räkningar kan man ju inte undvika, jag kan ju knappast stänga av elen, liksom. Borde jag skaffa en sugar daddy? En sugar momma? Vad är det, egentligen? Är det sexuella tjänster inblandade? Hur knepigt skulle inte det kännas?!
Argh. (Det är något jag aldrig skrivit förut.) Min hjärna är överhettad. Jag skulle behöva släppa ner håret, knyta upp nävarna och gå ut och slå runt. Istället ska jag kolla lite på tv (Mamma: Det verkar som att du älskar tv:n. Jag: ja.), läsa lite i A Heartbreaking Work Of Staggering Genious (det vansinnigt roliga förordet räckte för att få mig att falla pladask för Dave Eggers), sova, stiga upp och utmana min telefonskräck med ett samtal till Lund. Måtte jag drömma något fint inatt. Jag behöver uppmuntran.
onsdag, juli 19, 2006
En gnagande känsla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
man önskar man hade något vettigt råd...
Är det samma fotnot som det var på deras antagningsbesked på min tid så är det nog inte något att oroa sig för. Det stod något på antagningsbeskedet om att det inte var fastställt med examen den gången också, men det var aldrig något konstigt med det hela i mitt fall åtminstone (jag fick min examen trots betydligt mer omfattande skelett i garderoben än en missad trepoängsuppsats, till exempel).
Ring dem ändå för säkerhets skull, men jag tror/hoppas att det mest är någon typ av formsak, åtminstone om du har dina 80 poäng klara i några andra ämnen än den där engelskakursen.
Och hej förresten, jag gillar din blogg.
åh, jag kan trösta dig med att du inte är den enda som har framtidsångest just nu...hoppas allting fixar sig för dig!
åh vad jag älskar bloggvärlden! man skriver något och får instant tröst och stöd!
lina: skönt att veta att det stod så då också, jag trodde att jag var en stackars utböling...jag hoppas att det ska gå bra, trots min snuttifierade lärarutbildning!
och tack och välkommen!
madde: det känns faktiskt skönt att veta! jag håller förstås tummarna att allt ska fixa sig för dig också!
Jag tycker att du ska ta dig en funderare på hur arbetsmarknaden för bibliotekarier ser ut. Kolla Sacos hemsida eller arbetsförmedlingen. Sist jag sökte jobb var det 150 personer som sökte till två tjänster..../Karin
visst, man borde säkert tänka på möjligheterna att få arbete, men samtidigt måste man ju göra det man är intresserad av. det finns inga jobb som lärare heller (brukar vara flera hundra sökande på en plats), så jag är ganska van..och det finns säkert en massa 40-talister som ska pensioneras också. det där får ordna sig på något vis.
Skicka en kommentar