Jag är i Malmö igen, efter tillfällig Smålandsexil. Det senaste dygnet tillbringade jag i blåst och snöyra hos mina föräldrar och dagarna innan dess var jag hos N i Jönköping. N och jag har varit vänner i ungefär åtta år och hängt både i Växjö och Malmö, men det är inte förrän han lämnat Malmö som vi blir tillsammans. Japp. Vi är kanske inte de mest snabbtänkta och strategiska människorna som finns, men allting har sin tid och nu är det vår tur.
Jönköping var toppen. Jag har varit där flera gånger förut (jag är ju för sjutton uppvuxen tio mil därifrån) men blev ändå lite andlös varje gång jag fick en glimt av utsikten över stan och Vättern. Ren skönhet, dag som natt. Och jag har fått umgås med en fantastisk hund, träffa snälla föräldrar, festa på märkligt uteställe och bara vara. Med N, som är så bra på att bara vara och som får mig att må bra.
Bonusanekdot: på vägen hem från Jönköping, mitt ute i skogen vid Taberg, körde tåget in i ett träd som fallit över rälsen. Det small till och hela vagnen skakade. Sedan stod vi där. Jag, som känner mig instängd i alla transportmedel utom bil, såg genast rubriken "Passagerare fast i tåg mitt ute i ingenstans i flera dygn" framför ögonen och kände hur det drog ihop sig i bröstet. Men jag hann inte fundera på att kasta mig ner i ravinen (som vagnen lutade lite mot) särskilt länge innan tåget mirakulöst nog lyckades köra igenom den biffiga granen och rulla vidare mot Värnamo. Tack och lov. Dagens tågfärd gick bättre, jag försökte skingra tankarna med korsord och iPod. Det gick rätt bra.
måndag, mars 19, 2007
Malmö - Jönköping - Smålandsstenar - Malmö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag vill veta allt om din helg, kära maggan! hoppas vi ses snart.
åh, det hoppas jag också frida!
Jag blir helt gråtfärdig Maggan. Allting har sin tid, det är så jävla sant.
Kram m
det är ju det, maria. svindlande.
Skicka en kommentar