Never as tired as when I'm waking up

Jag vaknade vid nio med ansatsen att börja dagen med en springtur. Sedan begick jag misstaget att ligga kvar i sängen lite för länge så att jag hann börja tänka och då sprack hela planen. Jag vet inte hur jag ska få ihop allting. Jag tänker och tänker men hittar ingen lösning. Ändå fortsätter jag att tänka. Nu är klockan 11 och jag hinner inte springa innan jag ska till Lund. Jag saknar den tiden då varje dag kändes ny och inte som en evig fortsättning på den föregående.

Om någon timme ska jag ha muntlig framställning så jag måste gaska upp mig. Jag satte på lite musik och fastnade med en låt som N brukar nämna som en av världens bästa; Putting Out Fires med Bluetones. Jag börjar förstå vad han menar, men tyvärr gör den mig alldeles gråtfärdig. Det är ett väldigt gott betyg. Dålig timing, bara.