Jag har varit arg stora delar av dagen och några elever var föremålen för min ilska. Jag blir så vansinnigt trött på att vissa är så bortskämda, otrevliga, snutiga och elaka helt utan anledning*. Att de aldrig kan stå för vad de har gjort, att de alltid har (uppkäftiga) svar på tal och, kanske framförallt, att andra elever måste anpassa sig efter dem. När de stör andra som bara försöker leva sina liv och göra något bra av situationen (let's face it, få barn vill vara på fritids på sommarlovet) och ingenting hjälper, så är vissa barn så snälla att de flyttar sig för att lugna ner situationen. Gång på gång. Det är så fel! Jag kämpar varje minut för att de inte ska behöva det, jag vägrar att ge mig i de ständiga uppgörelserna, men ofta är det som att banka huvudet i en vägg. För vad ska man göra när ingenting man säger når fram? När man vet att deras andra lärare haft samtal med dem och deras föräldrar gång på gång under hela läsåret utan framgång? När allt det leder till är ett överlägset leende?
Än så länge har jag inte förlorat slagen helt i alla fall. Men förbannad är jag. Skolpolitik vore kanske något.
*Okej, klart att det finns anledningar (jobbigt hemma, dålig dag etc.) men vi ger dem verkligen alla chanser att bearbeta det på andra sätt. Jag är ganska säker att det mesta av störigheten beror på att de är uttråkade och att de vet att ingenting kan hända dem (tydligen.)
tisdag, juli 15, 2008
Hets
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar