Maniac

Efter stressattacken från helvetet igår kände jag: enough. Idag bad jag om ledigt på fredag och mina två änglar till kollegor sa "självklart!", fastän de egentligen är för få då. Det är precis det man vill höra när man är på gränsen till att bryta ihop. Inte "det är okej", "vi får försöka fixa det", utan en ström av omtanke och övertygelse. Jag svär, omtanke när man är som darrigast och mest utmattad är som att vinna en miljon på lotto. Jag kände hur hela min kropp liksom gav ifrån sig en suck och slappnade av. (Nu är den ju uppstressad och arg och nervös och manisk igen, men annars vore jag inte jag.)

Den här lyssnar jag på flera gånger om dagen:




I'm gonna ruin my black mascara.
You're drinkin' whiskey when it should be wine.
You keep a-lookin' into that mirror.
But to me you're lookin' really fine.

(Alison Krauss & Union Station - Let Me Touch You For A While)

Countryromantik.