Det är, bland mycket annat, de där små och, för handlingen, onödiga scenerna i West Wing som gör serien till vad den är:
Sams assistent: Sam?
Sam: Yeah?
Assistenten (pekar på en kvinna): Bernice Collette.
Sam: Thanks.
Bernice: Hey, Sam.
Sam: How are you doing, Bernie?
Bernice: Not wild about people calling me Bernie.
Sam: Sure, what should I call you?
Bernice: Bernice is fine.
Sam: But how will you know I'm your buddy?
Bernice: I'm ok living in the dark on that.
Sam: Ok.
Och det riktiga samtalet börjar.
onsdag, juli 30, 2008
Snille och smak
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar