Clamour for glamour

Min kompis ringde idag och gav mig instruktioner inför kvällens schlagerfest. "Klä dig i svart så ska vi glamma till dig sedan." Jag kände mig ungefär som glamourens antites men jag arbetar på att bli människa igen, så jag gjorde som jag instruerats. Väl framme fick jag ovanstående plymer/lösögonfransar på mig. Det kändes ungefär som att två korpar landat i mitt ansikte. Min kompis kille tyckte att jag såg ut som pappan i American Pie (unibrow) och det var kanske inte så glammigt men väl ganska mycket huvudet på spiken. Sedan fick jag ett skärp:

Och vackra naglar:


Sedan kollade vi på den usla schlagern, åt vår egen vikt i chips/choklad/marängsviss och sjöng singstar. Jag var bäst som Mauro och Alice Cooper. Jag har även skrattat så att jag nästan kräktes (en inte helt otilldragande idé med tanken på mängden sörja som finns i min kropp.) Det var längesedan. Nu är klockan snart fyra och jag är varken trött eller pigg, varken nere eller uppe. Jag tror att jag ska läsa en stund.