Se

Igår kväll/natt drabbades jag av en plötslig lust att packa några väskor och bara dra härifrån. Försvinna, gå upp i rök, börja om någon annanstans. Den tanken brukar jag leka med när allt känns hopplöst och den är ganska skön att ha som tröst.

I stället kollade jag på tre filmer:

Kissing Jessica Stein
Åh, den här filmen står mig så nära! Jessica Stein tar ordet neurotisk till nya höjder. Hon bor i New York, är ordfascist (MYCKET sympatiskt!) och vill ha kärlek, vilket inte är så lätt när hon bara träffar killar som använder ord på fel sätt, är sexfixerade eller bara rent dumma i huvudet. I alla fall, Jessica bestämmer sig för att svara på en annons från en tjej och försöker sedan fasa sig in i ett lesbiskt förhållande. Det är både humoristiskt och hjärtskärande. Vissa repliker är så knivskarpa, igenkänningsfaktorn är stor och viljan att flytta till New York och adopteras av en judisk intellektuell familj är intensiv. Och slutet är både realistiskt, sorgset och fint.

Träning.

The Way We Were
Ända sedan Carrie i ett av mina favoritavsnitt av Sex And The City fick en uppenbarelse och liknade sig vid Barbra Streisands Katie och Big vid Robert Redfords Hubbell i den här filmen har jag känt att jag måste se den. Liknelsen gick ut på att Big valde att gifta sig med en okomplicerad, snygg tjej i stället för Carrie eftersom det enligt honom, "got too hard" att vara med henne. Det summerar filmens tema ganska bra: Katie är en ganska uppkäftig, storpratande och färgstark politisk aktivist som på college träffar Robert Redfords svärmorsdröm och de märker att de inte kan vara utan varandra. Ett klassiskt fall av "can't live, with or without you." Hon vill stötta honom att bli den författare hon vet att han har potentialen att bli, han orkar inte med pressen. Han beter sig på många sätt som ett as; ändå är det så sorgligt att det inte bara räcker med kärlek ibland. (Plus för Robert Redfords otroliga stilighet och Barbra Streisands snygga kläder.)

Skönhet gånger två.

Trust The Man
Det här är en independentfilm av Juliannes Moores man Bart Freundlich och jag valde den för att Maggie Gyllenhaal är med, för att den utspelar sig i, just det, New York och för att den handlar om relationer. Julianne Moore är skådis och gift med David Duchovny, som är hemmapappa och fixerad vid att ha sex med sin inte lika villiga fru. Maggie Gyllenhaal är ihop med Julianne Moores bror som spelas av Billy Crudup. Han är ett stort barn och tillbringar mycket tid med att flytta sin bil när det är gatstädning. Åh, vad jag föll för den här filmen! Den är så komisk och sann och galen på en gång. Maggie Gyllenhaal är som vanligt den Maggie jag hellre skulle vilja vara och vem visste att David Duchovny kunde vara så attraktiv och rolig? Bonus för att Billy Crudups karaktär en ledsen kväll flippar igenom sina TiVo-val och fastnar för...The Way We Were. Jag kände att cirkeln var sluten och att universum ville säga mig något där. Oklart vad.

Maggie, ska vi byta kropp, liv, identitet?