Efter en smärre panikattack på Konsum förut i kväll är jag...nervig. Finns ens det ordet? Det är så det känns i alla fall. Det var inte så farligt egentligen - darriga händer, hjärtklappning, torr mun och en känsla av att vilja krypa ur kroppen - och jag kan väl ana varför det hände. För mycket tänkande och ältande leder till kortslutning förr eller senare. Men jag blev ändå besviken på hur snabbt allt kan gå från okej till svart. Nu är jag mest less och besviken på allting och funderar på utvägar. En vore att lämna allt. Köra den där minnesraderingen från Eternal Sunshine of the Spotless Mind (för det visade ju sig vara sunt) och börja om på nytt.
Herregud, vilken orealistisk klyscha.
Det enda jag kan göra nu är att se på Tre Män och en Baby.
lördag, oktober 13, 2007
Stäng av mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
det finns många olika sorters utvägar. stöttar dig gärna, vilket jag hoppas att du redan vet. kram frida
tack frida, det är fint att veta.
Om det hjälper: du är inte ensam. Fast det är inte alltid en tröst. Jag vet.
jo det är en liten tröst, faktiskt.
Skicka en kommentar