Allting känns med ens väldigt främmande och jag känner inte igen någonting, inte ens mig själv. Otäckt. Jag letar tecken. Vad brukade jag tycka? Tänka? Känna? Skratta åt? Bry mig om? Jag, alltså. Bara jag.
Min trygga punkt är West Wing, hur patetiskt det än må låta. Att se och höra kraftfulla, övertygade, brinnande personer kanske kan hjälpa mig. Jag behöver minst två avsnitt varje dag (tack Mediamarkt.)
2 kommentarer:
buffy, musikalavsnittet har den effekten på mig.
du har ju världens bästa dokument här! jag brukar själv kolla dtt bloggarkiv för att minnas.
Skicka en kommentar