Hey beautiful

Ibland vill man ju bara bli Cat Power.

Maj, nu redan i april

Årets första barbenta dag. Det var inte vackert, men ack så skönt. Ljum vind som smeker hela benen. Jag undrar hur jag står ut med att ha skavande, åtsittande långbyxor och strumpbyxor resten av året.

Idag har jag varit först hyfsad lärare, sedan undermålig student. Jag trodde att jag hade åtminstone lite koll på läget. Det hade jag inte riktigt. Mycket att göra i maj, om man säger. So it goes.

...

Kunde jag fotografera skulle jag fotografera det här:

Kan det vara någon form av doftranka som växer i minneslunden? Doftar och rankar gör den i alla fall.

Jag älskar den.

Don't you, forget about me.

Senaste nytt

Min hemort håller på att brinna ner. Varje natt brinner det. Mamma ringde och väckte mig med nyheten att Netto brunnit ner i natt och även ett jättevackert ställe som vi brukade fira midsommar på ibland när jag var liten. Folk är rädda och vågar inte riktigt sova på nätterna. Frivilliga spanar. Nu är tydligen någon gripen och jag hoppas att det är rätt person. Få saker skrämmer mig lika mycket som bränder.

Idag är en historisk dag, då jag fått mitt sista studiemedel och numera är inkomstlös. Det ska inte firas.

Mental istid/tips

Glad natt (tja, Conan mötte Serena Williams i tennis i Nintendo Wii och min beundran växte lite till), dålig dag, ojojoj vilken grej. Jag har ännu inte gjort ett dyft, inte ens klätt på mig. Jag läser olika kultursidor för det är ju där det händer nu för tiden. Dirty Dancing ligger mig varmt om hjärtat och den här smarta texten gjorde mig lite glad.

På tal om populärkulturens skimmer, så är det här kursen jag skulle läsa om jag vore yngre eller hade pengar: Intermedia studies: The aesthetics of Popular Culture. Ny kurs i Lund till hösten.

I kursen behandlas populärkulturens olika uttryck i 1900-talets konst och medier. Inte minst olika mediers och konstformers samverkan betonas. Tyngdpunkten ligger på västerländsk kultur och vår samtid, den senare delen av 1900-talet och den postmoderna kulturens yttringar, men historiska nedslag görs i hela seklets kulturhistoria. Reklam, TV, Internet, musikvideos, film, litteratur, musik, m.m. diskuteras. Teoretiska verktyg presenteras utifrån grunderna i intermediala studier, kultursociologi, hermeneutik och semiotik. Många exempel presenteras för analys och diskussion.

På kursbeskrivningen som jag plockade upp i skolan fanns även psykoanalys och genus med bland perspektiven, icke att förglömma!

Running with scissors

Det enda jag tycker om att göra för tillfället är att springa runt kyrkogårdarna och komma hem och stretcha till Tomas Andersson Wij. När jag har stretchat brukar jag lägga mig på golvet och göra andningsövningar som N har lärt mig (han är min renässansman.) Jag ska fan lära mig att andas med magen en dag. Nu lyckas det bara då och då. Det bästa är när allt är över och jag kan lyckas uppnå några sekunders fred med min kropp. Det brukar ske till Små Hål I Din Röst, efter det episka introt, när TAW börjar sjunga Små hål i din röst när vi pratade sist, du var ensam och stark, små hål i din röst. 3..6..9.. sekunder av ljus.

Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att tycka om att springa och jag hoppas också att jag snart kommer att tycka om att göra andra grejer också. Fattigt liv annars.

Det var inte igår

Mazzy Star - Fade Into You

Fade into you
Strange you never knew
Fade into you
I think it's strange you never knew

(Bonus: Fade Into You och en video med Carmen och Världens Snyggaste Och Hetaste Tjej Shane från L-Word. Tack för det, internet.)

The way we were

Det kom ett brev hem till J från S som äventyrar på Nya Zeeland. Det stod på kuvertet att J och jag skulle öppna det tillsammans, så vi lydde order och begav oss till Volym för att sprätta kuvertet och inta alkohol. Bra kombinaton, tänkte vi.

J, S och jag var en familj när vi pluggade i Växjö 1997-2001. Det må vara aningen internt, men jag kan inte låta bli att publicera det fantastiska tidsdokument hon har skickat till oss. Varsågoda, så här var vi.


"Hur vet man att man i tid och rum flyttat sig bort från Växjö studentliv?

*Ordet basgrupp har börjat få neutral värdeladdning.

*Du har inte konstant byggljud utanför din lägenhet med enbart vita väggar.

*Man lider inte av plötslig och tillfällig stumhet när man möter en kille i randig jumper och kofta och när en liknande Smålands nations-idol frågar efter en webbadress börjar man inte svaret med http://.

*Ingen börjar applådera om du köper en HEL flaska vin till 3 personer på krogen.

*Du har inte ett Bigpack GB-glass i frysen och äter inte tacos 8 gånger i veckan.

*Ingen kallar till Toppmöte och ingen spelar Inatt, inatt med Black Jack.

*Du har haft sex.

*Du använder inte längre begreppet Anna Claesson-tjej.

*P.A:s barn går förmodligen på mellanstadiet.

*JP har slutat med att hitta ett nytt ställe att fika på.

*Hovmantorp, Lenhovda, Lessebo, Braås, Evedal, Araby är namn som inte längre förekommer i ditt aktiva ordförråd.

*Du förknippar inte längre andra helgen i maj med något speciellt.

*Du vet ungefär vart du har dina solglasögon, men ingen aning om vart du gjort av de pedagogiska.

*Du plockar inte vitsippor i Tufvanbacken med blått Stålmannenarmband runt handleden.

*Lördag kl. 16 betyder inte längre galna filmer från Tjeckoslovakien där huvudrollsinnehavaren bara kan skrika.

Skål för en vacker vänskap!
Puss, S."


Det var då. Växjö för sju år sedan. Det är maj och (fr v) jag, S och J grillar vid mitt hus. S och jag sportade kortkorta frisyrer på den tiden. J var ljusare i håret. Allting var väldigt annorlunda och jag kommer alltid att bli lite känslosam av den här bilden.

Martin Kellerman - Lasse Lindh: 1- 0

Jag kunde ju inte låta bli att köpa Bon och läsa den där stora sexartikeln. (Sigge Eklund leder ett samtal om sex med en antal kända och semikända personer.) Den var bitvis, eh, intressant och bitvis bara väldigt, väldigt märklig.

Lasse Lindh (till Martin Kellerman): Hur är det för dig?
Martin: Med vad?
Lasse: Har du fått knulla mycket?
Martin: Vad menar du?
Lasse: Jag menar...jag har ju fått knulla. Jag har haft sex med X antal groupies.
Sigge Eklund: I Asien?
Lasse: Nej, inte i Asien. (Till Martin.) Du måste ju få ha sex med tjejer för att dom tycker att din serie är bra.
Martin: (Tystnad.)
Lasse: Orsaken till att jag frågar är att jag tycker att de bästa one-night-stands jag haft jag haft är de som vill lyssna på min musik medan vi har sex. Det har tagit det till en annan nivå.
Linna Johansson (till Lasse): Sa du inte att du hade ett förhållande?
Lasse: Jo, vi har varit ihop i nio år. Men jag var artist innan.
Martin: Men är det sex då? Eller en egokick?
Lasse: Glöm det...Eller...(till Martin) Du vet väl vad jag menar? Du måste väl ha haft sex med tjejer för att du är känd? Är inte det en förhöjare?
Martin: Det är inte så att det har förhöjt. Det sänker väl snarare.

...

You're a big girl now (but your hair is smaller)

I år är det tio år sedan jag tog studenten, kom jag på förut. Det känns snarare som 100 år sedan. Det är ju knappast något att sitta och bli sentimental över, men det slog mig ändå att jag vid den tidpunkten inte hade träffat någon av de människor som står mig allra närmast idag. Jag var inte så nära någon då. Den enda vägen var upp, kan man säga.

Jag kan inte motstå att bjuda på några (suddiga) tidstypiska bilder:


Jag i klassrummet strax innan utsläppet. Åh himmel, volymen på pagen! Jag klippte av mig mitt långa hår veckan innan studenten för att jag var så trött på frisyrhysterin inför balen och för att mitt hår ändå var för tjockt att sätta upp. Det fick mig att känna mig ganska radikal. Bilden visar ju dock tydligt att radikal var det sista jag var. /Präkt


Hemma är det kutym att efter utsläppet färdas hem i något fräckt fordon. Jag och min kompis åkte i den här bilen. Trots att det var över 25 grader varmt höll jag på att frysa ihjäl på vägen.

Till förruttnelsen

Ibland på morgnarna, om vinden ligger rätt, möts jag av en doft av nybakade kakor när jag kommer ut eftersom Pågen ligger i närheten. Det är naturligtvis ljuvligt när det händer. I morse möttes jag av en inte lika angenäm lukt. I Lund var det ännu värre. Den gav mig kväljningar och påminner starkt om lukten från blomkomposten som finns på kyrkogården där mina morföräldrar är begravda. Jag brukade tillbringa rätt mycket tid där när jag var liten medan min mamma var vid graven. Det förvånade mig att blommor som varit så fina kunde lukta så vansinnigt illa när de var döda och på väg att ruttna. (Jag brukade även plocka upp slängda blommor för att ta hem eftersom jag tyckte att de inte var så vissnade. Mamma tillät mig dock aldrig att ta in dem i bilen. Jag tjurade.)

På bussen berättade en klasskompis att hon hört på radion om att det tydligen är jorden som luktar. Det sker tydligen någon förruttnelseprocess i markerna just nu. Det är ändå lite häftigt att detta kan dominera två städer på detta vis.

En helt annan nyhet:

Den 4:e juni är det dags att ställa sig i kö utanför din lokala skivbutik och köpa deras tredje studioalbum så du kan skråla med när du ser dem live i sommar.

(Från Lugers nyhetsbrev.)

Vilka? Interpol!

Work it

Idag har jag jobbat (vikarierat) som lärare på mellanstadiet för första gången på ungefär tre år. Det var på mitt gamla jobb, så eleverna var knappast okända. När jag började på skolan gick de i ettan och tvåan och nu har de hunnit börja i femman och sexan. (Tiden går, ja jag säger då det, etc.) Trots rätt många ligistwannabes gick det över förväntan. Inga större incidenter, trots att det krävs väldigt lite för att jag ska tappa tålamodet och bli förbannad. Och själv lyckades jag finta bort mina undermåliga kunskaper i matte genom att fullständigt prata bort elevstackarna tills de själva inte visste vad de hade frågat om. Exempel: "Maggan, hur räknar man ut skalan här?" "Får jag se, jaha, mm, jo du tar ju, om du kollar på förra uppgiften så ska du göra exakt likadant förutom att det ju var millimeter där och vad är det här? Exakt, kilometer, då tar du ju 9,5 gånger 1000 eller så kan du tänka det gånger 100 och sedan flytta decimaltecknet, känns det komplicerat nu? Men du tänker bara som du tänkte förut och så tar du gånger 1000 i stället." Ungefär. Bör förklaras med fejkat självsäkert tonfall. De tar inte skada av att drabbas av total förvirring under en ynka mattelektion.

Den dagen kastanjerna slår ut...

På tåget till Lund idag klickade jag med en bebis. (Vilken klyscha!) Hon satt i en vagn och blev matad med något gult som såg rätt vidrigt ut och så naglade hon fast min blick med sin sådär som bara bebisar är tillåtna att göra. (Föreställ er en vuxen göra samma sak. Det är inte riktigt kutym va?) Först tittade jag bort eftersom jag var rätt låg och inte ville se olycklig ut när jag tittade på henne. Hon var ju helt ny i världen, hon förtjänade bättre än så. Men försök titta bort när någon stirrar uppfordrande på en; det fungerar inte i längden. Så jag tittade tillbaka. Hon log. Jag log. Jag gillade att hon var så lugn och inte började jollra så att hennes mamma skulle upptäcka något och börja le mot mig hon också. Det här var mellan oss. Hon såg ut ungefär som jag gjorde när jag var bebis, med stora, runda kinder. (De är bara marginellt mindre nu, snart 29 år senare. Bummer.) Till sist tröttnade hon och försjönk i något eget. Rätt coolt beteende det också.

På tåget hem från Lund blev jag förälskad i en svart hundvalp som låg i sin mattes knä och sov djupt. Först trodde jag att det var en labrador men vid närmare eftertanke var det nog någon sorts större spaniel. Den var så gudomligt vacker och bedårande att jag nästan tappade all kontroll, på riktigt. Ägaren utstrålade "inte ett leende innan november" så jag fick riktigt anstränga mig för att ta bort blicken från hennes knä då och då. Valpen sov och sov. Lade sig till rätta, vaknade till, var så avslappnad. När den reste sig lite, lade sitt huvud vid sin mattes hals, suckade djupt och somnade på nytt blev jag så avundsjuk och fysiskt full av längtan att mitt hjärta nästan gick sönder.

Av bebisen och valpen väljer jag således valpen.

På stan sprang jag på J eller hon sprang snarare på mig. Det kändes som ödet och en räddande ängel på en och samma gång. Vi powerpratade en stund innan hon skulle på möte. Sedan gick jag hem i vind som blivit kall igen.

Dagarna är så otroligt långa. Hur brukade jag fördriva tiden? Här, visst, men mer? Det måste ha funnits mer. Jag kan inte gå och lägga mig klockan 1940. Det gjorde jag inte ens när jag gick på lågstadiet.

Inget bröd, inga bakelser

Jag har gjort två normala grejer det senaste dygnet. Igår kväll såg jag Sofia Coppolas Marie Antoinette. Jag var skeptisk till den eftersom jag mest bara läst den ljumma kritiken. "Ytlig, bla, bla. bla."Men jag tyckte om den och jag tycker mer och mer om den ju mer jag tänker på den. Visst var det mycket yta, men minst lika mycket djup skulle jag vilja säga. Det var en fin och sorgsen film om ensamhet, utanförskap och undergång. Allra mest tyckte jag om slutscenen. Sofia Coppola är ju väldigt bra på slutscener.

Ikväll har jag varit ute och sprungit. Jodå. Jag försökte vara klok och skona min kropp genom att varva gång och jogging. Det kändes bra under tiden; ingen vet hur det kommer att kännas imorgon. Sist jag sprang förvandlades jag till en ledbruten pensionär över natten. Det vore skönt att känna sig yngre än så den här gången.

Marie Antoinette och hennes entourage. Det var ju ingen brist på dekadens vid det franska hovet, direkt. Jag tror inte att de joggade så mycket.

(Okej, här var en oljummen recension, bra.)

Söndag

Två bra texter ur Sydsvenskan idag. Läs.

Om äktenskapet.

Om ångesthelvetet.

Ben & Tracey

Snart, snart måste jag läsa Patient av Everything But The Girl-Ben Watt. Det kommer att vara jobbigt (eftersom jag är livrädd för sjukdomar) men det kommer nog att vara värt det. Hans historia har fascinerat mig länge och textavsnitten som publicerats på Bodil Malmstens blogg här och här gav mersmak. Till exempel det här:

Han ler och sätter sig på sängkanten. Han har en dålig nyhet och en dålig nyhet. Den dåliga nyheten är att han tror att jag befinner mig i en utdragen, långsam hjärtattack och den dåliga nyheten är att om han har fel så är jag på väg att få en stor hjärtattack. Jag besvarar hans leende.

Hm, panik.

Boken är inte bara en andlös beskrivning av att nästan ta döden i hand. Det är också en skildring av kärleken mellan Ben Watt och hans älskade Tracey Thorn.

–Vi har varit tillsammans i 25 år nu. Det är svårt att föreställa sig hur livet skulle vara utan henne.

Inte panik. Nu börjar jag nästan gråta istället. Jag blir så rörd av sådant. Här är resten av Andres Lokkos intervjuer med dem båda.

Det finns inte ord

I can’t explain the way I feel, there is a pressure on my chest.
I can’t talk to you about this ‘cause I know what you would say.

And I don’t blame you.
I know you wanna make me smile but don’t, don’t.

If all the memories were bad I could go on without a doubt.
Death’s been around since I was born. It’s like a tapestry on my wall.
And we’ve changed it a thousand times.

Pablo can you take me to the boats?
Where the ocean meets the land and where the ocean meets my hand.
Where I can feel the winds of change is a-blowing in.

You know I love you endlessly, this is not about that at all.
I chose the safest path for you, you’re still to young to understand.
You’re not a grown up yet.
In this case I know I am so much older than you.

Pablo can you take me to the boats?
Where the ocean meets the land and where the ocean meets my hand.
Where I can feel the winds of change is a-blowing in.

Take Me To The Boats - Billie The Vision And The Dancers (Where The Oceans Meets My Hand, 2007)

Billielicious

I kväll spelade Billie på KB. Då såg det ut såhär (suddigt är det nya skarpt):

M, Sveriges coolaste basist.

Kanske kör de My Love?

Vacker L med dragspel.

J och E är förtroliga i rökrutan.

Jag: "J, vi har ju exakt samma färg på oss, vi måste ta en bild!" (För det är ju häftigt och ovanligt.) Såhär i efterhand: kanske inte helt korrekt observerat av mig där.

Varsågoda att somna

Jag behöver aktivera mig, tänka på vad som helst som är trivialt, so here I go:

Tio första

1. Första bästa kompis: Lotta, vi möttes sex år gamla när vi gick i simskolan tillsammans. Vi var MagganochLotta i ungefär 10 år, sedan Maggan och ibland Lotta. Nu är hon mamma i London.
   
2. Första bil: ingen.
   
3. Första kärlek: Johnny på lågstadiet (om det nu ska kallas kärlek. Jag lånade hans Metallicaskivor.)
   
4. Första husdjur: katten Ludde, röd och yvig.
   
5. Första semester: Jag tror att det var Idre fjäll, men jag var bara ett par år gammal så jag minns ingenting.
   
6. Första jobb: körde reklam mitt i smällkalla vintern på mellanstadiet.
   
7. Första köpta skiva: vinyl: Carola. Cd: Radio City Hits nummer någonting.
   
8. Första riktiga kärlek: kan ha varit John (inte samma person som Johnny. Märkligt namnsammanträffande.) Men den var obesvarad, tror jag. Jag vågade aldrig ta reda på vilket.
   
9. Första piercing: No way in hell.
   
10. Första konsert: Carola på High Chaparral, på pappas axlar.
    

Nio senaste

1. Senaste alkoholdrycken: ett glas vin i påskas.
   
2. Senaste bilfärd: Villstad - Värnamo i tisdags.
   
3. Senaste filmen du såg: Den Vilda Jakten På Stenen hos N.
   
4. Senaste ringda telefonsamtal: mamma.
   
5. Senaste bubbelbadet: jag bubbelbadar inte.
   
6. Senaste spelade cd: mina cd-skivor vilar, iTunes jobbar. Just nu: Lloyd Cole.
   
7. Senaste kyss: i måndags kväll på Jönköpings resecentrum.
   
8. Senaste gången du grät: igår kväll.
   
9. Senaste måltiden: frukost (två mackor, flingor och löskokt ägg.)
   

Åtta har du nånsin

1. Dejtat en av dina bästa kompisar? Eh ja.
   
2. Blivit kär vid första ögonkastet? Nej, men flyktigt intresserad.
   
3. Blivit arresterad? Nejnejnej, präkt alert.
   
4. Fastnat med blicken i någons urringning? Oh ja, så fort jag ser en urringning fastnar jag för ett ögonblick.
   
5. Fått ditt hjärta krossat? Ja, om och om igen. Det är så lättkrossat.
   
6. Sagt att du älskar någon utan att mena det? Nej.
7. Haft ett one night stand? Nej.
   
8. Busringt till någon? Tusen gånger när jag var liten. Det var min hobby.
   

Sju saker du har på dig

1. Barnnattlinne.
   

Sex saker du gjort idag

1. Stigit upp.
   
2. Pratat med mamma.
3. Pratat med en kille på Sydsvenskan.
   
4. Kollat mailen.
   
5. Ätit frukost.
   
6. Surfat.
   

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Min iPod
   
2. Min dator
   
3. Min lägenhet
   
4. Mina röd-vita gympaskor (inte så fräscha längre, men pålitliga.)
   
5. Viktig bok
   

Fyra personer du kan berätta allt för

1. Ingen. Aldrig i livet. Sedan finns det ett par som ligger nära (J, N, mamma och ett par till som inte skulle vara beredda på det.)

Tre val

1. Blått eller rött? Rött slår ju allt utom svart.
   
2. Sommar eller vinter? S.O.M.M.A.R.
   
3. Choklad eller chips? Chips.
   

Två saker att göra innan du dör

1. Skriva en bok. (Mhm...)
   
2. Sluta upp med allt dumt.
   

En sak du ångrar

1. Att jag skjutit upp saker tills det känns för sent att göra något åt dem.
   

Unstuck in time

Kurt Vonnegut är död och jag har ju knappast varit nere med honom sedan dag ett, men jag gillade verkligen Slaughterhouse Five. Jag minns när J och jag läste engelska i Växjö (B-kursen?) och vi hade seminarium kring boken. Vi (var det vi två? Bara? Eller fler i klassen?) tyckte att vi hade kommit på någon bra symbolik kring rymdvarelserna och meningen med livet och vår lärare -mycket brittisk, glad i alkohol, respektingivande, bister - blev rasande. Han menade att summan av kardemumman var ingenting. Att allting - livet - var meningslöst. Hur kunde vi inte fatta det? Hur kunde vi inte se det? Vi försökte argumentera för vår sak (som jag nu inte minns riktigt) men han sa bara "No!" och höll på sin.

Det var ett märkligt seminarium. Jag minns mest att vi kände oss så missförstådda, snopna och lite rädda för honom. Både hans budskap och hans person.

When there's no time for joking

På Nelly Furtados senaste skiva är Say It Right allra bäst. Den är helt annorlunda från resten av låtarna på skivan. Jag hörde den för första gången på Åhléns City i Stockholm i somras. Jag vandrade omkring bland märkeskläderna och kände mig konstig för att min farfar dött på natten och pappa var själv hemma, för att jag inte ville gå på bröllop och för att jag hade fått nog av allt möjligt. Låten var på intet vis upplyftande. Just därför var den så bra. Den ekar lite ihåligt och kyligt och jag älskar den.

Titta och lyssna.

In the day
In the night
Say it right
Say it all
You either got it
Or you don't
You either stand or you fall

When your will is broken
When it slips from your hand
When there's no time for joking
There's a hole in the plan

Oh you don't mean nothing at all to me
No you don't mean nothing at all to me
But you got what it takes to set me free
Oh you could mean everything to me

I can't say that
I'm not lost and at fault
I can't say that
I don't love the light and the dark
I can't say that
I don't know that I am alive
And all of what I feel I could show
You tonight you tonight

Oh you don't mean nothing at all to me
No you don't mean nothing at all to me
But you got what it takes to set me free
Oh you could mean everything to me

From my hands
I could give you
Something that I made
From my mouth
I could sing you another brick that I laid
From my body
I could show you a place God knows
You should know the space is holy
Do you really want to go?

Semilyckat

N och jag slöt en pakt igår om att vi skulle försöka tänka positiva tankar idag för att inte uppslukas av de negativa. Jag vet inte hur det har gått för honom; för mig har det väl gått sådär. Jag pendlar mellan "nejdetgårinte!", "skärp dig!" och (ett ganska falskklingande) "you go girl!" kan man säga. (Att jag stirrade stint på väckarklockan till ungefär halv fem i morse, somnade, vaknade av nyss nämnda klocka halv sju, försov mig till halv åtta, ville slå mig själv hårt, missade bussen till centralen, upptäckte att tåget var ersatt av en buss och kom en halvtimme för sent till ett fältstudiebesök gjorde ju inte saken bättre. Men, men. Water under the bridge, så att säga.)

Okej då. Bra idag:

*Bibliotekarien som tog emot mig med ett innerligt "men det är ingen fara!" när jag kom fram och bad om ursäkt för mig själv, för att sedan vara så rar, egen och välmenande att mitt hjärta expanderade. Åh, godhet. Lika fint varje gång man stöter på det.

*Nicole Krauss bok Man Walks Into A Room:

Found wandering in the desert outside of Las Vegas, Samson Greene, a thirty-six-year-old Columbia University English professor, is discovered to have a brain tumor, but when surgery removes the tumor, leaving him with no recollection of his life after the age of twelve, he finds himself struggling to deal with a life, and a wife, he no longer recognizes.

Och börjar, enligt en recension i InStyle, fundera över om inte livet är bättre när man får börja om på ruta ett igen. Jag måste läsa den snarast. Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig från mästerverket The History Of Love men det vill jag ju egentligen inte heller.

Ja det var allt. Bättre än inget, sämre än mycket.

I love you but I've chosen darkness

Jag har firat påsk hos mamma och pappa, hos N och på akuten. Sammanfattningsvis kan man säga att saker och ting skulle kunna vara bättre. De har sällan varit sämre. När jag var och handlade förut mötte jag två tjejer som pratade och skrattade. Det är ju en vanlig syn, men jag blev så avundsjuk. Jag har långt dit just nu.


Här är en som stretar emot. Nä, men han var rätt avslappnad i natt. Välgödd och lycklig, trött och varm.

I wanna be me, me, me

Jackson Five from a car stereo singing “I want you back, want you back “
Just a year ago I would have danced so crazy and now I think I wanna get back on that track
If I only could relax in this confusion
If I could dance with you the way we used to
And shake my hips to the revolution
If I could be naive again

Ibland är detta något av det bästa som har skrivits och sjungits.

(Snart ses hela Malmö här, eller hur?)

Långfredag

Hej och välkommen till landet.

Mamma och jag på väg till skogen för att fika. Stora katten, som helst inte rör på sig i onödan, bestämde sig för att följa med.

I skogen fanns pappa. Han höll på att röja efter förra stormen. Sådär kul, enligt honom. Men vilket väder! Klarblå himmel, nästan vindstilla, lite småkyligt, alldeles tyst förutom fågelkvitter, doft av kåda. Katten fick lite panik över att vara så långt hemifrån (ungefär 500 meter) och jamade olyckligt. Jag fick bära honom hem.


Vitsippor! Jag har aldrig sett några i Malmö, vilket är en av den stadens (få) nackdelar. Vitsippor och jag go way back. Jag får nästan lite ont i hjärtat av att se dem.


Okej, jag kände mig lite naturromantisk idag. Jag föredrar naturen när den lever, helt enkelt.


Nu blev jag lite låg när jag läste det här. Men jag ser verkligen fram emot att läsa hela boken.

Random

Hemma vid pappas dator, mamma sover i sovrummet, pappa sover i soffan och det går inte att väcka honom. Jag har försökt sedan klockan elva och nu är hon snart två. Han bara säger "mm" och snarkar vidare. Förståeligt, det finns ju nästan inget skönare än att somna framför tv:n. Jag är själv så trött att ögonen går i kors men jag är ändå lite för rastlös för att lägga mig. För mycket som går runt i huvudet. Det är en vacker natt och stjärnhimlen utanför är förkrossande. Nästan övernaturlig. Stjärnorna känns närmre än normalt.

N har varit hos mig i Malmö i veckan (yay!) och idag körde han mig hem hit. Jag är ingen fena på att åka bil långt, men det gick ändå bra. Vi kom fram precis när solen höll på att gå ner och det var vackert ute. Det såg ut som påsk. Det är något med färgerna, de torra vägarna och ljuset.

Vi såg Borat-filmen igår och jag som inte var säker på att jag skulle klara av den utan att gömma mig bakom en kudde blev mycket positivt överraskad. Den kändes faktiskt lite viktig, både ur humor- och människosynssynpunkt. Jag gillar när man inte vet vad man ska tycka, när det inte går att avgöra vad som är rätt eller fel, pinsamt eller rättframt, vulgärt eller ärligt. När det kan vara allt på en gång.

Nej, en titt till på himlen sedan är det stenhård barndomssäng som gäller.

Begrundan

Ibland finns det inte ord för hur mycket jag uppskattar Jan Stenmark:

Hype, hype, hype

Min kamera kan inte göra skivomslaget rättvisa. Skönhet. Även innehållet, ojoj.

April, april

Ur förra veckans avsnitt av 100 Höjdare:

Ideella vakten i Sjöbo: Från man vaknar tills man lägger sig på natten leker livet.

Filip: Är det så?

Vakten: Ja.