Work it

Idag har jag jobbat (vikarierat) som lärare på mellanstadiet för första gången på ungefär tre år. Det var på mitt gamla jobb, så eleverna var knappast okända. När jag började på skolan gick de i ettan och tvåan och nu har de hunnit börja i femman och sexan. (Tiden går, ja jag säger då det, etc.) Trots rätt många ligistwannabes gick det över förväntan. Inga större incidenter, trots att det krävs väldigt lite för att jag ska tappa tålamodet och bli förbannad. Och själv lyckades jag finta bort mina undermåliga kunskaper i matte genom att fullständigt prata bort elevstackarna tills de själva inte visste vad de hade frågat om. Exempel: "Maggan, hur räknar man ut skalan här?" "Får jag se, jaha, mm, jo du tar ju, om du kollar på förra uppgiften så ska du göra exakt likadant förutom att det ju var millimeter där och vad är det här? Exakt, kilometer, då tar du ju 9,5 gånger 1000 eller så kan du tänka det gånger 100 och sedan flytta decimaltecknet, känns det komplicerat nu? Men du tänker bara som du tänkte förut och så tar du gånger 1000 i stället." Ungefär. Bör förklaras med fejkat självsäkert tonfall. De tar inte skada av att drabbas av total förvirring under en ynka mattelektion.