Till förruttnelsen

Ibland på morgnarna, om vinden ligger rätt, möts jag av en doft av nybakade kakor när jag kommer ut eftersom Pågen ligger i närheten. Det är naturligtvis ljuvligt när det händer. I morse möttes jag av en inte lika angenäm lukt. I Lund var det ännu värre. Den gav mig kväljningar och påminner starkt om lukten från blomkomposten som finns på kyrkogården där mina morföräldrar är begravda. Jag brukade tillbringa rätt mycket tid där när jag var liten medan min mamma var vid graven. Det förvånade mig att blommor som varit så fina kunde lukta så vansinnigt illa när de var döda och på väg att ruttna. (Jag brukade även plocka upp slängda blommor för att ta hem eftersom jag tyckte att de inte var så vissnade. Mamma tillät mig dock aldrig att ta in dem i bilen. Jag tjurade.)

På bussen berättade en klasskompis att hon hört på radion om att det tydligen är jorden som luktar. Det sker tydligen någon förruttnelseprocess i markerna just nu. Det är ändå lite häftigt att detta kan dominera två städer på detta vis.

En helt annan nyhet:

Den 4:e juni är det dags att ställa sig i kö utanför din lokala skivbutik och köpa deras tredje studioalbum så du kan skråla med när du ser dem live i sommar.

(Från Lugers nyhetsbrev.)

Vilka? Interpol!