Det enda jag tycker om att göra för tillfället är att springa runt kyrkogårdarna och komma hem och stretcha till Tomas Andersson Wij. När jag har stretchat brukar jag lägga mig på golvet och göra andningsövningar som N har lärt mig (han är min renässansman.) Jag ska fan lära mig att andas med magen en dag. Nu lyckas det bara då och då. Det bästa är när allt är över och jag kan lyckas uppnå några sekunders fred med min kropp. Det brukar ske till Små Hål I Din Röst, efter det episka introt, när TAW börjar sjunga Små hål i din röst när vi pratade sist, du var ensam och stark, små hål i din röst. 3..6..9.. sekunder av ljus.
Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att tycka om att springa och jag hoppas också att jag snart kommer att tycka om att göra andra grejer också. Fattigt liv annars.
måndag, april 23, 2007
Running with scissors
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Run, run like the wind!
Att springa är inte det sämsta!
Läste om snusning i city idag, det verkar ju t.ex vara bra mkt sämre..
Själv längtar jag efter att motionera, har dragit på mig hals & näs-ont så jag får hålla mina hästar ett tag.
Ses, lisa
andningsövningar är en mycket bra början. keep up the good work.
lisa: jo man känner ju lite -präktvarning - att kroppen är till för att användas. min behöver liksom ruskas om lite för att inte fastna i ett paralyserat tillsånd. hoppas du mår bättre snart!
frida: ska verkligen försöka och tack för pratstunden i fredags, det var så skönt! jag behövde det.
det behövde ju jag med, som du vet...
Skicka en kommentar