Det var värst på kvällarna. Jag började tänka ut saker, och sedan kunde jag inte sluta, ungefär som bävrar, som jag vet en del om. Folk tror att de fäller träd för att kunna bygga dammar, men i själva verket är det för att deras tänder aldrig slutar växa, och om de inte hela tiden filade ner dem genom att äta sig igenom alla de där trädstammarna, så skulle deras tänder börja växa in i deras ansikten, vilket skulle döda dem. Det var så min hjärna fungerade.
ur mästerverket Extremt Högt Och Otroligt Nära av Jonathan Safran Foer. Jag är lite överväldigad här.
måndag, maj 07, 2007
Precis så
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
det kommer mera. den är helt fantastisk, den boken.
verkligen, jag vill citera allt.
måste ta och läsa den, har just skrivit ett inlägg om mitt bokläsande, och hur dåligt det går :) och lite tips på bra böcker o s v. jag har förresten den där första saffran-boken i hyllan, borde väl läsa, hur är den jämfört... jag gillade verklgien citatet, härligt med böcker som man känner att man hela tiden vill citera och läsa högt för andra ur
ja ulrika, gör det! jag har också hans första i hyllan men har aldrig blivit sugen på att läsa den. kanske är det förändrat nu!
och tack för dina kommentarer, de är alltid roliga att läsa, jag uppskattar dem verkligen! (gäller allas kommentarer, obv.)
Skicka en kommentar