Söndagskänslan

Idag är mina tankar överallt. Solen skiner och det är varmt. Efter en lång pratstund med N gick jag de få stegen ner till Folkets Park. Linne, jeans och solglasögon. Sol och värme. Lisa för själen. Träffade på J och vi besökte E:s smyckesstånd, där jag köpte en vacker ring till min mammas födelsedag. Sedan satte J och jag oss på en bänk och tittade ut över de välbekanta människorna i solen och pratade ifatt lite. J skulle på bokklubb och jag satt kvar en stund och blev lite skönt svettig. Sol mot huden är en av mina favoritkänslor. Efter en stund vandrade jag iväg in mot stan, förbi Johanneskyrkan och ner mot Pildammsparken. Några långa killar spelade basket och jag fick en sådan lust att fråga om jag fick vara med. Eller på beachvolley, som de spelade på andra sidan gatan. Mina favoritsporter (att utöva, inte att titta på.) Vill använda kroppen, så att den inte känns så spänd. Men jag gick vidare, förbi Citytunnelbygget och in mot Möllevångstorget. Soldyrkare på uteserveringarna, James i öronen. I'm so alone tonight, my bed feels larger than when I was small. Lost in memories, lost in all the sheets and all old pillows. So alone tonight, miss you more than I will let you know. Miss the outline of your back, miss you breathing down my neck. All out to get you, once again, they're all out to get you, once again. Igenom Folkets Park igen och så hemma. Lite solkysst, lite rastlös i kroppen. Vill egentligen inte vara inne, men jag har tre dagars mental koma/icke-pluggande att ta igen.

Ikväll begravs Nate i Six Feet Under. Det kommer att bli svårt att se.