Ett försök att sträcka ut sig som en katt

Jag är hemma från jobbet med rinnande näsa och rinnande ögon. Fastän jag knappt kan prata utan att nysa känner jag mig som en svikare. Hur har jag kunnat bli en sådan pliktmänniska? Svaret är väl, som vanligt, min uppväxt. Med en pappa som jobbar från tidig otta till sen kväll och som ungefär bara varit sjukskriven den gången han sågade sig i benet med ett motorsåg, och en mamma som är allt annat än pjoskig kan man väl inte bli annat. Fastän de aldrig har haft liknande krav på mig utan tvärtom kan ringa och säga till mig att ta det lugnt och inte vara så duktig hela tiden, kan jag inte riktigt ta dem på orden. Jag har placerat en domare i mitt huvud och hon är sällan nådig.

Under de senaste åren har jag dock försökt göra lite revolution mot mig själv och pliktpekpinnarna som finns i mitt huvud. Det går två steg framåt och ett steg bakåt för det mesta. Jag har utvecklat en stark lustsida i min personlighet också, vilket resulterar i att jag kan gå i dagar med Luther (note to self: jag nämner Luther lite för ofta här) på ena axeln och en välmående katt utsträckt i en solig glänta på andra utan att kunna välja sida.

Jag ska fortsätta att försöka sträva mot solen.

...............................

Idag, denna dag av "frihet", vill jag göra allt det jag saknar de där gångerna jag sitter och gäspar på arbetsrummet på skolan: lyssna på musik, läsa, skriva och tänka ifred.

Jag fick Radio Depts. nya EP The Worst Taste In Music, The Greatest med Cat Power och Nåt Gammalt, Nåt Nytt, Nåt Lånat, Nåt Blått med Håkan på posten idag. Jag svimmade just en smula av Går Vidare med Håkan och Radio Dept. är bara så fruktansvärt bra, att det lutar åt en fin musikeftermiddag.