Rosa skyar

Det har nu varit över fem plusgrader, ja nästan det dubbla, i två dagar. Jag vågar knappt tro att det är sant, vill nästan tala tyst om det för att inte förstöra det. På väg hem från jobbet igårkväll - utan mössa - blev jag för varm. Overkligt.

Som vanligt känner jag mig lite vankelmodig när klockan ställts om till sommartid. Det plötsliga ljuset får mig alltid att tappa fattningen, trots att jag saknat det. Jag hinner inte riktigt med. Det är något vemodigt och bitterljuvt med den första känslan av vår; den känns så skör och blotta vetskapen om att våren är så försvinnande kort gör mig lite sorgsen.