Jag beslöt mig för att vara lite vardagsrebellisk i morse och strunta i om jag kom lite för sent
till jobbet. (Det är sportlov och ingen bryr sig om när jag kommer, men struntsamma. Jag kan
väl få kalla mig för rebell ändå.) Eftersom jag började nio hann jag titta lite på Conan O'Brien medan jag tvingade i mig lite frukost. Det var längesedan jag tittade på min favorittalkshow, eftersom den inte passar in i mitt schema med jobb och tvångsläggning tidigt på kvällen. Mitt humör förändrades på en sekund. Jag kom på mig själv med att le fånigt och skratta högt flera gånger. Åt Conan och hans kvinnliga klon Tarja Halonen. Åt Conan när han försökte uttala Skellefteå. Åt Conan när han skakade en uppstoppad fågel. Conan är C-vitamin. Jag behöver Conan. Ni kanske redan har fattat det men jag måste säga det ändå:
-You're the one for me, Conan.
måndag, februari 20, 2006
Conesy
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Suck, ja varför ska man vara så förbannat plikttrogen? Jag sitter och velar över om jag ska ta bussen till jobbet som tar 40 minuter, men då kommer jag 7 minuter för sent, eller den som tar 60 minuter och komma 5 minuter för tidigt. Till saken hör att jag jobbar över typ 10 minuter varje dag, eftersom bussarna går som de går. Jag misstänker att de flesta hade tagit den korta bussen, men om jag känner mig själv rätt kommer jag INTE att vara lika rebellisk som du.../Frida
jag vet, jag är ju egentligen likadan...har bara blivit lite slappare eftersom jag är så in i bomben trött att jag tappar en del självdisciplin på morgonen. det går nog över.
Skicka en kommentar